Jupp, detta gäller helgen. Jag var alldeles för irriterad på Söndagen för att skriva något, och sen slank det ur huvudet bara. Men nu ska man sammanfatta helgen lite..
Fredagen: Klockan 15:00 får jag höra om att det skulle bli rollspel hos Simon. Och att jag skulle vara klar, då Oscar kunde dyka upp närsomhelst. Sen vid 18:45 dök han upp, inget ovanligt när det gäller planeringen i min umgängeskrets, för den delen.
tiden gick, vi drog och käkade på Pizzeria Roma och sen skulle vi sätta oss och skapa våra karaktärer. Det brukar vanligtvis ta hyfsat lång tid, då, i sanningens namn, jag är usel på't själv så Oscar får alltid hjälpa till. Bättre blir det inte av att Simon aldrig har skapat en karaktär innan (Förutom i spel som Baldur's Gate, men det är inte riktigt samma sak, trots allt). Lägg till att en massa fruntimmer och annat folk ringde till honom konstant, så han var borta hela tiden, så gick det långsamt framåt.
Värt att nämna var att vi hade inte valt om vi skulle vara svartblod eller dvärgar än, och vi kunde inte börja med något innan vi hade bestämt detta. Så det tog väl en timme innan vi kunde börja.
Och sedan blev de andra röksugna. Så då skulle vi gå in på Simons rum och röka något som är lite starkare än vanlig tobak.
(De som kan saker och ting, så räcker det väl att säga att det ska vara starkare än marijuana, men ändå lagligt, än så länge, för att ni ska ha nån aning om vad jag pratar om Personligen tror jag att det är Placebo).
Det slutade med att de andra satt och var hyfsat borta medans jag satt där och hade roligt åt hur pass borta de var..
Simon snackade med flera tjejer under ruset och bjöd dit dem, som gick med på det, och skulle komma på Lördagen. Redan där tänkte jag "Fan..."
Värt att tillägga är att jag är en sån som inte kan sitta och inte göra någonting. Jag måste göra något med mina händer, bland annat kan jag sitta och småskissa lite osv. Så att sitta en hel kväll på ett rökigt rum, pimplandes öl och inte göra något särskilt är inte så värt roligt i mitt tycke.
Lördagen gick väl lite bättre rollspelsmässigt. Vi lyckades bli klara med våra karaktärer;
2 Gobliner (Jag och Oscar), ett Troll (Simon, givetvis) och sen Jimmy som spelledare.
Vi hann t.o.m påbörja ett äventyr.
Vi vaknade för övrigt vid 12-13-tiden, sen drog vi och käkade på Roma igen (Jag som fick köra då jag inte var påverkad av något, inte för att jag hade något emot det då jag gillar att köra)
efter ett par timmars rollspelande så drog vi till City i Borås för att handla lite, då vi tänkte göra hamburgare. Och det var väl då som tjejerna som Simon pratade med bestämde sig för att komma ut...
Det blev på det stora hela som jag var rädd för. Simon raggade på den ena (som dessutom hade pojkvän, om jag förstod det hela rätt) och den andra raggade Jimmy på.
Jag tyckte den ena tjejen var extremt irriterande och slog mig som en typisk fjortis, om jag ska vara ärlig. "Har ni sprit? Kan jag få?" osv. Det slutade med att jag gick ut i regnet i 20 minuter och gick en promenad bara för att komma ifrån.
Det var trevligt, för övrigt. gick upp till min gamla skola och kollade lite.
Väl tillbaks hade de korkat upp en flaska vin, och nu var Jimmy berusad och fyllekåt med.
Jag gick in och letade efter Oscar, som hade lagt sig på Simons säng. Han orkade inte heller med tjejerna.
Det slutade med att jag la mig med huvudet vid fotändan och försökte sova. givetvis somnade jag, bara för att väckas av att den ena tjejen och Jimmy stor och trycker ned knytnävarna i magen på mig och Oscar gapandes "Ni sover ju inte alls!"
De hade tydligen kommit in i rummet och börjat hångla, medans vi sov därinne, men trodde tydligen att vi låg och lyssnade eller nåt sånt. Väldigt härligt att väckas av en sån anledning.
De gick ut, vi (eller åtminstone jag) somnade om.
Väckning två: Nu börjar de gapa om att de behöver våra täcken mer än vad vi gör. Var ju ochså en trevlig väckning... De fick inte täckena i alla fall. Det som räknas.
väckning tre; Jag använde nu mitt täcke som en kudde samt en ljud- och ljusdämpare. Samma sak där nu, de börjar slita i täckena. är det finns en alldeles utmärkt sovsäck liggandes på en tältsäng i närheten som de skulle kunna ta. Men icke sa Nicke - De skulle ha täckena.
The final count-- wake-up: Nu kommer Simon in och knuffar lite försiktigt på oss. Jimmy och den ena tjejen vill "vara ifred på hans rum".
Detta var den sista droppen för min del. Jag gick ut, tog mina grejer och stack.
"Bro's before hoes" gällde uppenbarligen inte, och rollspelshelgen var förstörd.
Klockan var två på natten, jag hade ingen reflex eller ljuskälla jag kunde använda, och jag bor ca 20 min ifrån Simon med bil. Så drygt en mil eller så.
Ett härligt slut på en misslyckad helg.
Huruvida jag överreagerade eller ej; Det är mycket möjligt att jag gjorde. Men gjort är gjort. Jag blev knuffad och puffad och "utsängd" (vitsigt, eller hur?) från ett rum för att två skulle få knulla. Inte precis något drömscenario.
Nästa gång det ska bli rollspelshelg går jag inte med på att ha den nån annanstans än hos antingen Oscar eller här.
Om det skulle bli nån annanstans ska jag vara nykter och ha med mig bil. Och ha en skriftlig garanti på att det inte kommer finnas några tjejer där.
2008-02-26
2008-02-22
Trip down Memory lane
Ikväll är det dags för "a trip down Memory lane" med polarna.
vi ska nämligen ta och (roll)spela lite Drakar och Demoner för första gången på år. Kommer knappt ihåg när vi gjorde det senast.
Då jag, Oscar och Jimmy satt uppe på Oscars rum och körde med våra stadspirater.
2 aktiva spelare och en spelledare som halvt om halvt spelade en karaktär funkade inte så värst bra, så det blev aldrig något som pågick.
Men ikväll ska vi köra igen, nu med ännu en spelare; Simon. Förhoppningsvis blir det att vi sitter hela helgen och håller på med D&D och dricker lite öl.
Uppdatering kommer om hur det gick på Söndag eller när jag nu kommer hem.
vi ska nämligen ta och (roll)spela lite Drakar och Demoner för första gången på år. Kommer knappt ihåg när vi gjorde det senast.
Då jag, Oscar och Jimmy satt uppe på Oscars rum och körde med våra stadspirater.
2 aktiva spelare och en spelledare som halvt om halvt spelade en karaktär funkade inte så värst bra, så det blev aldrig något som pågick.
Men ikväll ska vi köra igen, nu med ännu en spelare; Simon. Förhoppningsvis blir det att vi sitter hela helgen och håller på med D&D och dricker lite öl.
Uppdatering kommer om hur det gick på Söndag eller när jag nu kommer hem.
2008-02-17
Lets turn that frown upside down
De senaste månaderna så har jag var it väldigt negativ på denna bloggen. Det är dags att bryta dne trenden nu med ett positivt inlägg.
Förra tisdagen gav jag mig ut och letade jobb i Borås, genom att bara dyka upp på företag med mina betyg och höra ifall de hade några jobb lediga. Givetvis fanns det inget, men det är inte poängen.
Poängen är att jag faktiskt vågade bara gå in och prata med någon och leta jobb.
De som känner mig vet att jag inte är den som gärna pratar med främlingar, och att jag är rätt så asocial (eller osocial? Blyg, helt enkelt.). Så tisdagen var ett stort steg för mig. Även om jag inte fick något arbete, så ligger åtminstonde mina betyg nedslängda i någon låda på företagen, och jag har fått en livserfarenhet, så att säga.
Förra tisdagen gav jag mig ut och letade jobb i Borås, genom att bara dyka upp på företag med mina betyg och höra ifall de hade några jobb lediga. Givetvis fanns det inget, men det är inte poängen.
Poängen är att jag faktiskt vågade bara gå in och prata med någon och leta jobb.
De som känner mig vet att jag inte är den som gärna pratar med främlingar, och att jag är rätt så asocial (eller osocial? Blyg, helt enkelt.). Så tisdagen var ett stort steg för mig. Även om jag inte fick något arbete, så ligger åtminstonde mina betyg nedslängda i någon låda på företagen, och jag har fått en livserfarenhet, så att säga.
2008-02-04
Die Hard 4-recension. (Typ)
Jag vägrar lägga till ".0" för det låter bara löjligt, enligt mig.
Så.. nu har jag "äntligen" sett Live free or Die Hard. Jag skulle väl inte kalla det för den bästa filmen i quadrologin. Snarare den sämsta. Här är mina åsikter om varför;
Die Hard-serien har alltid varit packade med action. Det har väl inte precis varit särskilt verklighetstroget för den delen, men det har ändå varit relativt små saker. Åtminstonde om man jämför med den fjärde filmen.
Det är slutet som stör mig allra mest. Att man får se McClane köra en stor långtradare, som dessutom blir beskjuten av en f-17 eller 18 eller vad nu det är för flygplan Marinen använder. Det som kan sväva, i alla fall.
Hursomhelst. Det svävar framför långtradaren, och börjar skjuta. Den blåser av taket och omvandlar släpet till strimlad hackebiff. Måste vara en extremt bra långtradare, för alla andra bilar i filmen som blir skjutna på tycks explodera. Men inte denna långtradaren, som dessutom har gigantiska hål i motorhuven. Nej nej, denna klarar biffen.
McClane hade en jädrans tur när han tog den långtradaren.
Hela dne scenen är alldeles för extremt löjlig. Speciellt sennär han hoppar över till planet.
Nej, McClane har gått från en cool, svärande snut med en underbar fras, till en skallig barnvakt.
Att de sen valde att censurera frasen är ju ett jäkla helgerån!
en annan scen som jag har för mig har visats i trailers och liknande är ju tunnelscenen, där vi har flygande bilar som slå ut helikoptrar osv.
Nej, detta var ingen höjdarfilm.
Så.. nu har jag "äntligen" sett Live free or Die Hard. Jag skulle väl inte kalla det för den bästa filmen i quadrologin. Snarare den sämsta. Här är mina åsikter om varför;
Die Hard-serien har alltid varit packade med action. Det har väl inte precis varit särskilt verklighetstroget för den delen, men det har ändå varit relativt små saker. Åtminstonde om man jämför med den fjärde filmen.
Det är slutet som stör mig allra mest. Att man får se McClane köra en stor långtradare, som dessutom blir beskjuten av en f-17 eller 18 eller vad nu det är för flygplan Marinen använder. Det som kan sväva, i alla fall.
Hursomhelst. Det svävar framför långtradaren, och börjar skjuta. Den blåser av taket och omvandlar släpet till strimlad hackebiff. Måste vara en extremt bra långtradare, för alla andra bilar i filmen som blir skjutna på tycks explodera. Men inte denna långtradaren, som dessutom har gigantiska hål i motorhuven. Nej nej, denna klarar biffen.
McClane hade en jädrans tur när han tog den långtradaren.
Hela dne scenen är alldeles för extremt löjlig. Speciellt sennär han hoppar över till planet.
Nej, McClane har gått från en cool, svärande snut med en underbar fras, till en skallig barnvakt.
Att de sen valde att censurera frasen är ju ett jäkla helgerån!
en annan scen som jag har för mig har visats i trailers och liknande är ju tunnelscenen, där vi har flygande bilar som slå ut helikoptrar osv.
Nej, detta var ingen höjdarfilm.
2008-01-27
Scannerproblem och Resident Evil: Extinction
redan innan jag gick igenom den lång, plågsamma processen med att installera om Windows, så hade jag problem med min Scanner.
När jag startade Photoshop för att använda scannern, så låste sig alltid programmet, och jag fick stänga av det via aktivitetshanteraren. Enda sättet att lösa problemet på var att dra ur sladden till scannern och sätta i den igen så att den började spotta och fräsa (det är lugnt, det ska den göra, för att visa att den startar upp) och sedan trycka på start-knappen på scannern, så att en liten ruta ploppar upp på skärmen där jag ombes välja program för att scanna in.
Men nu funkar inte det längre, tyvärr...
Scannern är död - Länge leve Scannern.
Och nu till lite "gladare" nyheter:
Jag satt uppe inatt och såg på den tredje filmen i Resident Evil-serien: Resident Evil: Extinction.
och tyvärr måste jag meddela att det var en skitrulle. Jag är vänlig nog att spoilermarkera texten, ifall det faktiskt finns någon som läser detta och de kanske, precis som jag fram tills igår, inte har sett filmen än. (Markera bara nedåt för att kunna läsa)
Jag måste erkänna, jag har inte spelat något av spelen i serien. Så jag är inte insatt i vad för monster som hör till, men de saker som är med i denna filmen är bara löjliga och förstör filmen för mig:
"Smarta Zombies" - Det är bara fel, fel FEL!
Zombies ska inte vara smarta nog att göra något annat än hasa långsamt mot de springande människorna, som i sin flykt från Zombies nr. 1-20 springer in i zombies nr 21-100! De ska inte kunna springa rakt mot dem ur en container, och då rakt inte veta vad en mobiltelefon eller kamera är för något. Än mindre kunna använda dem.
Det förstör hela vitsen med Zombies. Man blir inte biten för att de hinner ikapp en som i Dawn of the Dead. Man blir biten för att de är så jäkla många överallt och kommer du undan, så springer du, som sagt, in i andra.
"Slutbossen" - Som jag nämnde tidigare, så har jag inte spelat RE innan, så kanske det finns någon sånhär "zombie" i spelet. Men jag har däremot spelat Doom 3, och denna killen påminner mer om Marinerna i det spelet än något jag förväntar mig att se i en zombiefilm. Var han dessutom en zombie? Eller typ som Nemesis i RE:A? Nåja. Visst ska det vara något speciellt på slutet att slåss mot, so det varit i de tidigare filmerna, men jag tänkte mer på Doom3 än Resident Evil, tyvärr.
Alice - Hon sparkade zombierumpa i den första filmen utan större problem. Det var inget fel med det, i mitt tycke. I den andra filmen sparkade hon lite fler zombierumpor, och större tack vare "Project alice". Men den tredje filmen... Nu har hon telekinetiska krafter och kan styras av en dator? Usch. Det gillade jag INTE! Redan när man ser henne ligga vid lägerelden och sager börjar sväva intill henne tänkte jag "Åh nej.." och nog gjorde jag rätt med det... När hon möter sina gamla vänner och skyddar dem från elden? Jösses...
Ok, hon blev utmattad av det, men hon kommer ju säkert lära sig att hantera krafterna i en eventuell (Nja, mer garanterad då den fick in 140 miljoner eller något sådant) uppföljare, och hur roligt blir det då? "Åh nej, detta kan vi aldrig besegra!" "Jodå, *kasplosh* så, klart. När är det lunch?"
Än en gång, jag har inte spelat spelen, men jag antar att man aldrig hade några superkrafter i spelen.
Men det bästa har jag sparat till sist:
Klonerna.
Sättet det var i början av filmen kan jag väl acceptera. De försöker få fram ett vaccin. Men slutet på filmen.. Kommer nästa uppföljare heta Resident Evil: attack of the Alices? Nu har vi antagligen hundratals Alice som kommer springa runt och slåss och hålla på med eventuella krafter.
Det känns som att manusförfattaren satt och läste några gamla Arc's från spider-man och hittade Klonsagan och sedan tänkte "detta tar vi nog in!"
Kloner är ett stort "no no" för mig i filmer.
Och varför skulle de tvunget döda alla från de tidigare filmerna? "Alla två", det vill säga..
Så, för att sammanfatta;
Den första och andra filmen, helt ok zombierullar.
Den tredje var skit.
Nej, det var nog lögn.. Det fanns några saker som var bra med den.
Tjejerna i filmens klädstil. Inget skriker "apokalypsen är här och vi är nästan utrotade" som tajta linnen och kläder som inte lämnar mycket till fantasin. (Inte för att jag klagar, tvärtom) och "K-mart" Där hade vi en söt tjej! synd att man inte fick se så mycket av henne dock.
Detta leder ju till en annan tanke; Hur kommer det sig att bara de vackra kvinnorna klarar sig?
Nu dör ju en hel del i filmen, men den utspelar ju sig flera månader (kanske t.o.m år?) efter att smittan lyckades sprida sig utanför Racoon City, och de har ju då uppenbarligen överlevt ganska länge.
Nu fanns det ju en ful kvinna i filmens början, men det är ju då 1 av 6 (som jag kan minnas nu då). Det är film, jgag vet. Men ändå.
Jaja, det är vad jag tyckte om filmen. Fans av spelen kanske älskade den, man jag som är ett fan av Zombiegengren hatade den.
När jag startade Photoshop för att använda scannern, så låste sig alltid programmet, och jag fick stänga av det via aktivitetshanteraren. Enda sättet att lösa problemet på var att dra ur sladden till scannern och sätta i den igen så att den började spotta och fräsa (det är lugnt, det ska den göra, för att visa att den startar upp) och sedan trycka på start-knappen på scannern, så att en liten ruta ploppar upp på skärmen där jag ombes välja program för att scanna in.
Men nu funkar inte det längre, tyvärr...
Scannern är död - Länge leve Scannern.
Och nu till lite "gladare" nyheter:
Jag satt uppe inatt och såg på den tredje filmen i Resident Evil-serien: Resident Evil: Extinction.
och tyvärr måste jag meddela att det var en skitrulle. Jag är vänlig nog att spoilermarkera texten, ifall det faktiskt finns någon som läser detta och de kanske, precis som jag fram tills igår, inte har sett filmen än. (Markera bara nedåt för att kunna läsa)
Jag måste erkänna, jag har inte spelat något av spelen i serien. Så jag är inte insatt i vad för monster som hör till, men de saker som är med i denna filmen är bara löjliga och förstör filmen för mig:
"Smarta Zombies" - Det är bara fel, fel FEL!
Zombies ska inte vara smarta nog att göra något annat än hasa långsamt mot de springande människorna, som i sin flykt från Zombies nr. 1-20 springer in i zombies nr 21-100! De ska inte kunna springa rakt mot dem ur en container, och då rakt inte veta vad en mobiltelefon eller kamera är för något. Än mindre kunna använda dem.
Det förstör hela vitsen med Zombies. Man blir inte biten för att de hinner ikapp en som i Dawn of the Dead. Man blir biten för att de är så jäkla många överallt och kommer du undan, så springer du, som sagt, in i andra.
"Slutbossen" - Som jag nämnde tidigare, så har jag inte spelat RE innan, så kanske det finns någon sånhär "zombie" i spelet. Men jag har däremot spelat Doom 3, och denna killen påminner mer om Marinerna i det spelet än något jag förväntar mig att se i en zombiefilm. Var han dessutom en zombie? Eller typ som Nemesis i RE:A? Nåja. Visst ska det vara något speciellt på slutet att slåss mot, so det varit i de tidigare filmerna, men jag tänkte mer på Doom3 än Resident Evil, tyvärr.
Alice - Hon sparkade zombierumpa i den första filmen utan större problem. Det var inget fel med det, i mitt tycke. I den andra filmen sparkade hon lite fler zombierumpor, och större tack vare "Project alice". Men den tredje filmen... Nu har hon telekinetiska krafter och kan styras av en dator? Usch. Det gillade jag INTE! Redan när man ser henne ligga vid lägerelden och sager börjar sväva intill henne tänkte jag "Åh nej.." och nog gjorde jag rätt med det... När hon möter sina gamla vänner och skyddar dem från elden? Jösses...
Ok, hon blev utmattad av det, men hon kommer ju säkert lära sig att hantera krafterna i en eventuell (Nja, mer garanterad då den fick in 140 miljoner eller något sådant) uppföljare, och hur roligt blir det då? "Åh nej, detta kan vi aldrig besegra!" "Jodå, *kasplosh* så, klart. När är det lunch?"
Än en gång, jag har inte spelat spelen, men jag antar att man aldrig hade några superkrafter i spelen.
Men det bästa har jag sparat till sist:
Klonerna.
Sättet det var i början av filmen kan jag väl acceptera. De försöker få fram ett vaccin. Men slutet på filmen.. Kommer nästa uppföljare heta Resident Evil: attack of the Alices? Nu har vi antagligen hundratals Alice som kommer springa runt och slåss och hålla på med eventuella krafter.
Det känns som att manusförfattaren satt och läste några gamla Arc's från spider-man och hittade Klonsagan och sedan tänkte "detta tar vi nog in!"
Kloner är ett stort "no no" för mig i filmer.
Och varför skulle de tvunget döda alla från de tidigare filmerna? "Alla två", det vill säga..
Så, för att sammanfatta;
Den första och andra filmen, helt ok zombierullar.
Den tredje var skit.
Nej, det var nog lögn.. Det fanns några saker som var bra med den.
Tjejerna i filmens klädstil. Inget skriker "apokalypsen är här och vi är nästan utrotade" som tajta linnen och kläder som inte lämnar mycket till fantasin. (Inte för att jag klagar, tvärtom) och "K-mart" Där hade vi en söt tjej! synd att man inte fick se så mycket av henne dock.
Detta leder ju till en annan tanke; Hur kommer det sig att bara de vackra kvinnorna klarar sig?
Nu dör ju en hel del i filmen, men den utspelar ju sig flera månader (kanske t.o.m år?) efter att smittan lyckades sprida sig utanför Racoon City, och de har ju då uppenbarligen överlevt ganska länge.
Nu fanns det ju en ful kvinna i filmens början, men det är ju då 1 av 6 (som jag kan minnas nu då). Det är film, jgag vet. Men ändå.
Jaja, det är vad jag tyckte om filmen. Fans av spelen kanske älskade den, man jag som är ett fan av Zombiegengren hatade den.
2008-01-08
Att installera om Windows går snabbt och lätt..
...trodde jag.
I torsdags förberedde jag allt.
Sådant jag ville spara flyttades till en annan hårddisk som inte skulle röras och sen ploppade jag i skivan, lät datorn starta om och gick in i programmet. HDDn formaterades om och jag ville nu installera Windows.
I vanlig Hofling-anda ville den inte.
Enligt programmet var Ingen hårddisk "windowskompatibel", och den ville lägga in filer på min andra hårddisk.
"Ok, tänkte jag. Då väljer vi att installera Windows på den hårddisken då"
Det gick inte heller. Även den var, enligt programmet, icke Windowskompatibel. Lagom kul. Så i samband med att jag åkte in till Arbetsförmedlingen, eller närmare bestämt Infoteket för att kolla kurser (Som var stängt. Go Figure) så drog jag till NetonNet och köpte en ny hårddisk. Sen hem, in med den i datorn och starta upp.
"Ej Windowskompatibel"
Jag var ju inte särskilt glad, kan man säga. 700kr för en ny ren och fräsch Hårddisk, så vill inte Windows installeras på den. Så jag sket i det, försökte vara social (Vilket, lustigt nog, blev att jag satt framför WII:et istället och när mina föräldrar frågade om vad det kunde vara för fel så lekte jag huggorm)
Så fick jag en snilleblixt i söndags vid 20:00. Jag drar ur alla hårddiskar utom den nya. Windows gick att installera.
en "lustig" sak med detta är att efter att jag installerat Windows och allt sånt, så stängde jag av datorn, pluggade i mina andra hårddiskar och startade om.
Datorn kom inte förbi Den första laddningsskärmen (Den där man kan trycka på en knapp för att komma åt BIOS). Så jag testade att dra ur den ena hårddisken. Nu kommer datorn förbi den laddningsskärmen, men det tar uppåt två minuter. Något som aldrig tidigare har skett. Den brukar, som den ska, vara synlig i ett par sekunder sen ser man den vanliga texten.
För att göra dagen ännu bättre, så är den hårddisk jag dragit ur och som för tillfället inte kan annvändas, just den hårddisk med alla installationsfiler och dyligt, så inget Photoshop för mig på ett tag. Givetvis ligger de bilder jag tecknat och sedan färglagt där med. Woop de doo.
Och när jag sätter i den disken; DISK BOOT FAILURE.
Jag hoppas verkligen att jag (eller någon som kan mer) kan lösa detta utan att jag måste formatera den hårddisken. Det vore inte roligt..
En av de hårddiskar jag har inkopplade är en SATA (Om det nu gör någon skillnad, allt sånt var färdiginstallerat när jag köpte burken för ungefär ett år sen) och jag har inte haft detta problemet när jag installerat om Windows innan.
Dags att sova.
I torsdags förberedde jag allt.
Sådant jag ville spara flyttades till en annan hårddisk som inte skulle röras och sen ploppade jag i skivan, lät datorn starta om och gick in i programmet. HDDn formaterades om och jag ville nu installera Windows.
I vanlig Hofling-anda ville den inte.
Enligt programmet var Ingen hårddisk "windowskompatibel", och den ville lägga in filer på min andra hårddisk.
"Ok, tänkte jag. Då väljer vi att installera Windows på den hårddisken då"
Det gick inte heller. Även den var, enligt programmet, icke Windowskompatibel. Lagom kul. Så i samband med att jag åkte in till Arbetsförmedlingen, eller närmare bestämt Infoteket för att kolla kurser (Som var stängt. Go Figure) så drog jag till NetonNet och köpte en ny hårddisk. Sen hem, in med den i datorn och starta upp.
"Ej Windowskompatibel"
Jag var ju inte särskilt glad, kan man säga. 700kr för en ny ren och fräsch Hårddisk, så vill inte Windows installeras på den. Så jag sket i det, försökte vara social (Vilket, lustigt nog, blev att jag satt framför WII:et istället och när mina föräldrar frågade om vad det kunde vara för fel så lekte jag huggorm)
Så fick jag en snilleblixt i söndags vid 20:00. Jag drar ur alla hårddiskar utom den nya. Windows gick att installera.
en "lustig" sak med detta är att efter att jag installerat Windows och allt sånt, så stängde jag av datorn, pluggade i mina andra hårddiskar och startade om.
Datorn kom inte förbi Den första laddningsskärmen (Den där man kan trycka på en knapp för att komma åt BIOS). Så jag testade att dra ur den ena hårddisken. Nu kommer datorn förbi den laddningsskärmen, men det tar uppåt två minuter. Något som aldrig tidigare har skett. Den brukar, som den ska, vara synlig i ett par sekunder sen ser man den vanliga texten.
För att göra dagen ännu bättre, så är den hårddisk jag dragit ur och som för tillfället inte kan annvändas, just den hårddisk med alla installationsfiler och dyligt, så inget Photoshop för mig på ett tag. Givetvis ligger de bilder jag tecknat och sedan färglagt där med. Woop de doo.
Och när jag sätter i den disken; DISK BOOT FAILURE.
Jag hoppas verkligen att jag (eller någon som kan mer) kan lösa detta utan att jag måste formatera den hårddisken. Det vore inte roligt..
En av de hårddiskar jag har inkopplade är en SATA (Om det nu gör någon skillnad, allt sånt var färdiginstallerat när jag köpte burken för ungefär ett år sen) och jag har inte haft detta problemet när jag installerat om Windows innan.
Dags att sova.
2007-12-27
2000-talet gentemot 1990-talet
Nu när julen på det stora hela är över så blir jag lite smått nostalgisk. speciellt när jag tänker på hur barndomen var när jag var liten och nu närjag ser hur det är för mina systerdöttrar som är i 10-årsåldern.
De fick båda två varsin bärbar dator nu i julklapp. Givetvis är man glad för deras skull, då de har kämpat och sparat för att kunna köpa datorer själva sen.
Men jag kan inte låta bli att undra om det inte har börjat spåra ur smått nu.
Den äldre av dem har en mobiltelefon och har väl haft det nu i två år ungefär. 11 år och redan en mobiltelefon.
När jag var i den åldern hade jag ingen tanke på att skaffa en mobil. Det gällde även mina kompisar.
Nu vet jag inte, vi kanske är/var väldigt efter alla andra här i Målsryd när det gällde teknologi och sådant, men vi ville mest på det stora hela spela Nintendo 8 bitars, Sega Megadrive eller leka ute i skogen. visst är det sant att jag är kille och att mina systerdöttrar säkerligen inte gillar sådant, men ni förstår väl vad min poäng är? Teknologin var ingen dominerande del i vår vardag. Vi satt inte och drömde om att ha en Nokia 1160 eller någon dator. Visst gillade vi att spela TV-spel, men det var mycket mer att vi var ute och rände i skogen och lekte riddare eller med våra actionfigurer och sådant. Som ett barns uppväxt ska vara.
Mobiler trädde inte in i bilden förrän man gick i högstadiet. (skamligt nog kan jag inte minnas den exakta åldern för det, men det var väl 14-17?).
Jag vet på ett ungefär vad ni tänker. Teknologin var inte på den nivån på den tiden som det är nu. Och det är just det som skrämmer mig. Idag leker inte barnen med sina turtles/Barbiedockor eller vad nu barn "ska" göra. De sitter och leker med sina mobiler eller kanske med sina datorer.
Om ett par år sitter kanske 7-åringarna i sina virtuella världar och har riddartorneringar med sina polare via Internet?
Nu är det mycket möjligt att jag upprepar mig här igen, då jag inte precis korrekturläser mina texter utan bara skriver det jag tänker, men det är skrämmande att det är som det är idag. Visst leker de ute osv, det vet jag alltför väl, då varje gång jag kommer på besök eller de kommer ut hit så ska vi ut och leka. Men snart sitter 4-åringarna med mobiler i hand och ringer till andra, eller skickar bilder på sina blöjor och frågar vad för märke det är på deras blöjor - Björn Borg eller Kevin Cline.
Jösses vad utveckling kan vara skrämmande.
De fick båda två varsin bärbar dator nu i julklapp. Givetvis är man glad för deras skull, då de har kämpat och sparat för att kunna köpa datorer själva sen.
Men jag kan inte låta bli att undra om det inte har börjat spåra ur smått nu.
Den äldre av dem har en mobiltelefon och har väl haft det nu i två år ungefär. 11 år och redan en mobiltelefon.
När jag var i den åldern hade jag ingen tanke på att skaffa en mobil. Det gällde även mina kompisar.
Nu vet jag inte, vi kanske är/var väldigt efter alla andra här i Målsryd när det gällde teknologi och sådant, men vi ville mest på det stora hela spela Nintendo 8 bitars, Sega Megadrive eller leka ute i skogen. visst är det sant att jag är kille och att mina systerdöttrar säkerligen inte gillar sådant, men ni förstår väl vad min poäng är? Teknologin var ingen dominerande del i vår vardag. Vi satt inte och drömde om att ha en Nokia 1160 eller någon dator. Visst gillade vi att spela TV-spel, men det var mycket mer att vi var ute och rände i skogen och lekte riddare eller med våra actionfigurer och sådant. Som ett barns uppväxt ska vara.
Mobiler trädde inte in i bilden förrän man gick i högstadiet. (skamligt nog kan jag inte minnas den exakta åldern för det, men det var väl 14-17?).
Jag vet på ett ungefär vad ni tänker. Teknologin var inte på den nivån på den tiden som det är nu. Och det är just det som skrämmer mig. Idag leker inte barnen med sina turtles/Barbiedockor eller vad nu barn "ska" göra. De sitter och leker med sina mobiler eller kanske med sina datorer.
Om ett par år sitter kanske 7-åringarna i sina virtuella världar och har riddartorneringar med sina polare via Internet?
Nu är det mycket möjligt att jag upprepar mig här igen, då jag inte precis korrekturläser mina texter utan bara skriver det jag tänker, men det är skrämmande att det är som det är idag. Visst leker de ute osv, det vet jag alltför väl, då varje gång jag kommer på besök eller de kommer ut hit så ska vi ut och leka. Men snart sitter 4-åringarna med mobiler i hand och ringer till andra, eller skickar bilder på sina blöjor och frågar vad för märke det är på deras blöjor - Björn Borg eller Kevin Cline.
Jösses vad utveckling kan vara skrämmande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
