Lite sketcher och whatnot

I brist på något vettigt att blogga om - Bilder!

Man kan kalla denna för en studie av Bat's dräkt i en "Elseworld-story" där han är ryss (no shit, Sherlock?).

Varför?

Jo, så jag skulle ha ett hyfsat hum om dräkten när jag sen började placera honom i dynamiska rörelser, såsom denhär;

"viktproblem"

Man måste uppskatta det lustiga i att jag gått hemma i över ett år, och min vikt har legat på det vanliga - 105 (Jag vet, jag är fet) kg. Efter lite drygt en månads arbetande har jag tappat 4 kg. Detta r ganska självklart inte något speciellt, 4kg är väl vad jag spolar ned, så att säga. Men det är ändå lite smått lustigt. En månad - ~4kg. Ett år - samma gamla vanliga vikt.
Märks verkligen hur engagerad jag varit med att bli av med kaggen.

Idag har jag garanterat utmärkt mig på DHL. De lär inte glömma mig i första taget, nej då.

Sommararbetare som brakar rakt in i sidan på en motviktstruck i full fart borde bli ihågkomna. Eller?
Man skulle kunna säga att det är full fart på DHL just nu, med nån bokkampanj igång, så är det väldigt mycket pallbox-plockande. Vi snackar alltså 300 liter, kollin på ca 60, och varje kolli är 10 böcker. Sp det blir en hel del.
Anyways.
Efter varje plock, så skyndar man sig givetvis tillbaks till packen, så man kan ta en ny pall och börja om. Och just detta var min bane.
På vägen tillbaks kom det en korsning, varav den ena väggen är helt täckt, med andra ord kan man inte se om det kommer något därifrån förräns man är lite i korsningen. I vanliga fall saktar jag in och ser efter försiktigt, men som sagt. Bokkampanj och jag skyndade. Så full fart mot gången.

Precis när jag kommer fram, dyker motstativstrucken upp.
Jag vet inte om ni kört palltruck, men deras bromsar är inte de bästa. Så chansen att jag skulle hinna stanna på 30 cm eller så var i princip lika med noll.

Så rakt in i sidan. I full fart. En jävla smäll, och den andre truckens lass föll av. Underbart. Jag kan verkligne se hur jag jobbar kvar där om 5 år. Eller 5 veckor.

Olyckor händer, javisst. Men jag var inte uppmärksam, något som är ganska så viktigt när man kör truck. Nåja. Detta är ju något man kommer få höra ett bra tag, i alla fall.

Om man har tur.

Jag trodde inte...

... att det skulle vara så förbannat långt till v.26 när jag fick veta att jag fått jobbet.

Gått och vankat av och an här hemma, i väntan på den 16e så man ska in och skriva på kontraktet samt påbörja truckutbildningen. Nåja.

Så vad mer har hänt sen sist? Inte mycket, "intervention" med farsan, så att säga, där det mest gick ut på att man satt i köket i en timme eller två och gapade på varandra. Alltid lika underbart. Men han har bett om ursäkt för sitt beteende och nu så har han varit riktigt go' på senaste tiden. Jag hoppas att det håller i sig denhär gången.

Och nu har jag bestämt mig för att gå ned i vikt. Visst, sånt har jag sagt innan och då har man väl köpt nån skitsak från TV-shop som sen hamnade i ett hörn i garderoben Men nu ska det banne mig ske något!
Var nämligen inne på sportex idag och köpte en fin liten cykel, som jag kan hämta ut nästa Onsdag.

Promenader har aldrig varit min grej. Det är fruktansvärt tråkigt, tar så lång tid och jag tycker aldrig det känns något när man gör det. Förutom lite träningsvärk dagen efter, men jag vill svettas när jag motionerar, och då kondisen är usel, så tänkte jag börja cykla.

Jobb och (förhoppningsvis) några kilo lättare snart. Kanske jag vågar (försöka) bjuda ut S snart då..

Kvällens höjdpunkt.

.. eller inte.

Jag hade lovat att köra in min far och ett par medarbetare till stan idag, samt att jag skulle hämta dem inatt. Jag visste att det skulle bli en hel del alkohol, och jag var orolig för hur min far skulle bli.

Mina farhågor besannades.

När de ringer och ber mig komma, hör jag farsan tjoa i bakgrunden "ok," tänker jag. "Han kan ju tjoa lite för feststämningens skull. Han måste ju inte vara stupfull, eller hur?"
När jag kommer fram ser jag hur de i princip leder honom fram till bilen. Han kommer knappt i bilen, och jag får ta på honom säkerhetsbältet. Han mumlar och meningarna är väldigt diffusa.

Så, i vanliga fall är det inga problem med att nån super till. Det är ju fest, trots allt.

Men min far är inget vanligt fall. Han är till en viss grad alkoholist, och har smygdruckit i över tio år. Och efter att ultimatum har ställts, och vi hoppas han inte dricker i smyg längre, så verkar han känna att han måste ta tillvara på varje tillfälle som ges. Så när andra är lite lagom fulla, så är han tio gånger värre.

Lagom roligt att komma hem med honom så mor min får se vilket tillstånd han är i. Så morgondagen kommer säkert att bli helt underbar.


Om nu nån som eventuellt läser detta undrar varför i hela världen jag bloggar om sådana här privata saker, så är det för att jag behöver lätta på bröstet. Jag ser detta som min egen, något offentliga, dagbok, så att säga.

DHL, here I come

Just det! Hoffmeister har fått ett jobb.
sommarjobb, men det kan lätt leda till vidareanställning.

Detta är dessutom ett väldigt bra ställe, då de ger mig en utbildning för att köra truck. Förvisso bara A (handtruck, de röda man står bakom och kör, antar jag), men om jag nu får vidareanställning (ta i trä), så får jag vidareutbildning.

Så vecka 23 eller 24 börjar jag. Drygt 3 veckor kvar. Fan så skönt. Tjäna pengar, och kanske skaffa en egen lägenhet. Det vore underbart.
Men jag ska inte gå händelserna i förväg. Men man kan ju hoppas.

Vore rätt soft med en lägenhet i stan att ta hem mina fantasitjejer efter en fantasikväll på krogen.
Min fantasibrud heter "Lefty".

Man borde...

...försöka skaffa sig en flickvän.

Men det blir aldrig av. Jag är en av de tusentals blyga killar som ser mig själv som fet och allmänt icketilltalande för det motsatta könet.
Så är det bara. Inte ens alkohol kan få mig till stadiet att ragga på krogen. Det är mitt handikapp.
Snacka med polares flickvänner går bra, för där behöver man inte försöka.

vad får mig att bli sånhär idag nu då, och gå från allmänt nördsnack till deprimerande inlägg?

Jo, gårdagen.
Som sig bör med datornördar så LANar vi då och då. Och nu när det är sommar i luften, så tänkte vi att det vore roligt att grilla och ta ett par öl. En av polarnas flickvän kom dit (en väldigt fin tjej, vill jag tillägga. trevlig och ser väldigt bra ut). Och man kan inte undgå att lägga märke till hur de håller på lite smått. Pussas och ligger så mysigt i soffan när vi ser på film och liknande. Och allt jag kan tänka är...

Jag vill ha detdär.

Ja, tro't eller ej, men jag vill ha en tjej. Men varför går jag inte ut och försöker skaffa en tjej?
För att allt jag kan tänka är att "Jag är en arbetslös, lönnfet datornörd, som aldrig haft en tjej, och som knappt vågar gå fram och prata med tjejer."

Detta är min mentalitet. De tjejer jag "brukar" snacka med är min granne - kusinen och polares flickvänner, som alla säger att jag är jättetrevlig och lätt att snacka med.

Varför har jag inte lika lätt att snacka med icke upptagna tjejer och försöka få något på gång där?

Får helt enkelt försöka med S, den enda (såvitt jag vet) ickeupptagna tjej som pratar med mig, och som jag, om än med smått sluddrandes och ibland Yoda-formulerade meningar, faktiskt kan snacka med.

Suck.. Jag kommer nog bli en Andy Stitzer...