Vad fan gör jag med mitt liv egentligen?
Jo, jag sitter framför den förbannade jävla datorn dag ut och dag in.
De få gånger jag inte sitter vid den är jag på Körskolan.
Och det tog ju bara 2½ år för mig att få tummen ur och börja med det.
det började ju så bra, hösten 2006.
Jag började plugga på högskola nere i Blekinge. Det varade ju länge.. Not.
Lagom tills jul hade jag helt kört ner mig i hur det inte var rätt, och jag flyttade hem igen.
”Efter julen ska jag börja på körskolan, så det blir klart”. Heja, det hände ju verkligen.. Det tog mig 5 jävla månader innan jag gick till Johnnys och skrev upp mig...
G fucking G...
*suck* Nåja.. snart kan man ju iaf säga att man har körkort då.
Förutsatt att man får tummen utr och börjar råplugga teorin, utöver att gå dit och lyssna på Anders när han pratar på.
Sen ska man försöka få ett jobb också.
Och gå ned i vikt så man möter samhällets ideal.
jaja... vad ska man göra, förutom att få tummen ur?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det finns inget annat att göra än att just få tummen ur... ta egna initiativ och inse att det inte finns någon annan lösning, folk kommer inte göra jobbet åt en. :)
Jag är dock likadan, to a certain extent... men jag är för girig för att hoppa av en onödig högskoleutbildning när jag tagit så mycket studielån! ^^
Förstår verkligen vad du menar, med den skilnaden att jag sitter kvar på jobbet å degar, för jag vill inte gå hem. Jag vill inte sitta på tåget/bussen i 1 timmas tid, å fungera på livet. Jag vill inte stiga in i min lägenhet, för att se att den är tom, för att ringa och se att inga polare besvarar mina samtal längre. Tjejern avskyr mig, tror det är genetiskt, självmodstankarna kommer fram ur dunklet.
Samma sak var det med körkortet, tog mig 10år att få tummen ur.. men nu har jag kortet.. men bilen är paj, å in på besiktning ska den.. körförbud?
Vad är meningen med livet? Att bli besviken.. ryck upp dig säger de? -Hurdå? svara jag.
Skicka en kommentar