Kvällens höjdpunkt.

.. eller inte.

Jag hade lovat att köra in min far och ett par medarbetare till stan idag, samt att jag skulle hämta dem inatt. Jag visste att det skulle bli en hel del alkohol, och jag var orolig för hur min far skulle bli.

Mina farhågor besannades.

När de ringer och ber mig komma, hör jag farsan tjoa i bakgrunden "ok," tänker jag. "Han kan ju tjoa lite för feststämningens skull. Han måste ju inte vara stupfull, eller hur?"
När jag kommer fram ser jag hur de i princip leder honom fram till bilen. Han kommer knappt i bilen, och jag får ta på honom säkerhetsbältet. Han mumlar och meningarna är väldigt diffusa.

Så, i vanliga fall är det inga problem med att nån super till. Det är ju fest, trots allt.

Men min far är inget vanligt fall. Han är till en viss grad alkoholist, och har smygdruckit i över tio år. Och efter att ultimatum har ställts, och vi hoppas han inte dricker i smyg längre, så verkar han känna att han måste ta tillvara på varje tillfälle som ges. Så när andra är lite lagom fulla, så är han tio gånger värre.

Lagom roligt att komma hem med honom så mor min får se vilket tillstånd han är i. Så morgondagen kommer säkert att bli helt underbar.


Om nu nån som eventuellt läser detta undrar varför i hela världen jag bloggar om sådana här privata saker, så är det för att jag behöver lätta på bröstet. Jag ser detta som min egen, något offentliga, dagbok, så att säga.

DHL, here I come

Just det! Hoffmeister har fått ett jobb.
sommarjobb, men det kan lätt leda till vidareanställning.

Detta är dessutom ett väldigt bra ställe, då de ger mig en utbildning för att köra truck. Förvisso bara A (handtruck, de röda man står bakom och kör, antar jag), men om jag nu får vidareanställning (ta i trä), så får jag vidareutbildning.

Så vecka 23 eller 24 börjar jag. Drygt 3 veckor kvar. Fan så skönt. Tjäna pengar, och kanske skaffa en egen lägenhet. Det vore underbart.
Men jag ska inte gå händelserna i förväg. Men man kan ju hoppas.

Vore rätt soft med en lägenhet i stan att ta hem mina fantasitjejer efter en fantasikväll på krogen.
Min fantasibrud heter "Lefty".

Man borde...

...försöka skaffa sig en flickvän.

Men det blir aldrig av. Jag är en av de tusentals blyga killar som ser mig själv som fet och allmänt icketilltalande för det motsatta könet.
Så är det bara. Inte ens alkohol kan få mig till stadiet att ragga på krogen. Det är mitt handikapp.
Snacka med polares flickvänner går bra, för där behöver man inte försöka.

vad får mig att bli sånhär idag nu då, och gå från allmänt nördsnack till deprimerande inlägg?

Jo, gårdagen.
Som sig bör med datornördar så LANar vi då och då. Och nu när det är sommar i luften, så tänkte vi att det vore roligt att grilla och ta ett par öl. En av polarnas flickvän kom dit (en väldigt fin tjej, vill jag tillägga. trevlig och ser väldigt bra ut). Och man kan inte undgå att lägga märke till hur de håller på lite smått. Pussas och ligger så mysigt i soffan när vi ser på film och liknande. Och allt jag kan tänka är...

Jag vill ha detdär.

Ja, tro't eller ej, men jag vill ha en tjej. Men varför går jag inte ut och försöker skaffa en tjej?
För att allt jag kan tänka är att "Jag är en arbetslös, lönnfet datornörd, som aldrig haft en tjej, och som knappt vågar gå fram och prata med tjejer."

Detta är min mentalitet. De tjejer jag "brukar" snacka med är min granne - kusinen och polares flickvänner, som alla säger att jag är jättetrevlig och lätt att snacka med.

Varför har jag inte lika lätt att snacka med icke upptagna tjejer och försöka få något på gång där?

Får helt enkelt försöka med S, den enda (såvitt jag vet) ickeupptagna tjej som pratar med mig, och som jag, om än med smått sluddrandes och ibland Yoda-formulerade meningar, faktiskt kan snacka med.

Suck.. Jag kommer nog bli en Andy Stitzer...

Ordbajsande..

Först och främst. Ta Rambo; First Blood och kombinera med remaken på Dawn of the dead samt I am Legend så har ni vad jag drömde inatt.

tydligen var jag någon naturmänniska med en hund och det var en väldans massa zombies i skogen. Väldigt korkade zombies med, för jag kunde visst ligga i en grön sovsäck en halvmeter framför dem och de upptäckte mig inte.
Sen kom The Hills have Eyes in i bilden med, när jag kom ut ur skogen ochin i ett litet öde samhälle med missfoster som även de gömde sig för zombierna.

I hus.

Mitt på ett stort öppet fält.

Skönt att drömmar inte måste vara logiska.

Och nu till det lite mer roligare;

Jag och Thomas Fels från Svenska SuperSerier har påbörjat ett samarbete. Han står för den större delen av manuset, och jag teckningarna.
Så om ni är intresserade av serier och amatörerier, så tycker jag ni ska hålla ögonen öppna.