Nej, jag skrev inte titeln i binär kod. utan siffran 10 är snarare en mycket trevlig siffra för min del.
det är nämligen summan för hur många kilon jag har gått ned i vikt.
"So what?" tänker ni.
"Fuck yeah!" svarar jag.
När sommaren började vägde jag förskräckliga 105 kilo. En del säger "lätt överviktig", jag säger "fet". Men sen jag började jobba och kom in i en riktig rytm igen för första gången på över ett år, så började kilona rinna av mig. Bara den första månaden gick jag ned ca 5 kilo, så jag pendlade mellan 99 och 100. Så jag vägde alltså tvåsiffrigt för första gången på.. ja, alldeles för länge.
Och jag fick på mig de arbetsbyxor jag hade på Netonnet för 2-3 år sen, som redan då var tajta och krävde att jag drog in magen för att få på mig dem.
Nu har jag tappat ytterligare 5 kilo, och väger därmed 95. Så jag känner mig ganska.. tja, stolt över mig själv, om jag får lov att säga så. Vilket jag givetvis får då det är min blogg. Nya-ha!
Och nu slinker Netonnet-byxorna på utan problem. Måste t..m ha ett bälte nu, annars tappar jag dem.
Så livet känns bättre nu. Självkänslan ökar ganska rejält när man får på sig gamla kläder man inte kunnat ha på ett bra tag.
Så på drygt tre månader tappade jag 10 kilo. Och jag kommer bli kvar på DHL ett bra tag till, då han jag vickar för kommer vara borta minst 2 år, och då är det inte ens säkert att han kommer tillbaks sen. Så vem vet hur pass mycket mer jag tappar?
Kilon lättar(ursäkta ordvitsen) och självförtroendet växer. Så det ska vara,
2008-09-26
2008-08-27
Moving on..
Dags att posta något lite muntrare...
Denne lille Hoffen har nu blivit bilägare.
Just det. Jag har min alldeles egna lilla bil. eller ja, om man kollar på pappret, så är det Kalle-göttes. Men det är bara för att försäkringspremien etc inte ska skjuta i höjden. Alla små kryphål är bra, eller hur?
Nåja, här är den lilla pärlan..
Hyundai Accent '00
Eller som jag sagt till en del polare; Jag har skaffat en svart flickvän nu. Hon är en jävla subba med talfel.
Vilket ganska logiskt översätts till en svart-metallic Hyundai Accent. En-00:a som enbart gått 7800 mil. Inte alltför pjåkigt. När farsgubben säger "Ska vi åka in och kolla lite innan de stänger?" ska man lyssna. No questions about it.
Just nu är den kvar på bilfirman, då de byter kamremmen, så jag kan inte glida runt i den och skrämma tanter och småbarn än.
Men helgen är alldeles runt hörnet...
Denne lille Hoffen har nu blivit bilägare.
Just det. Jag har min alldeles egna lilla bil. eller ja, om man kollar på pappret, så är det Kalle-göttes. Men det är bara för att försäkringspremien etc inte ska skjuta i höjden. Alla små kryphål är bra, eller hur?
Nåja, här är den lilla pärlan..
Hyundai Accent '00
Eller som jag sagt till en del polare; Jag har skaffat en svart flickvän nu. Hon är en jävla subba med talfel.
Vilket ganska logiskt översätts till en svart-metallic Hyundai Accent. En-00:a som enbart gått 7800 mil. Inte alltför pjåkigt. När farsgubben säger "Ska vi åka in och kolla lite innan de stänger?" ska man lyssna. No questions about it.
Just nu är den kvar på bilfirman, då de byter kamremmen, så jag kan inte glida runt i den och skrämma tanter och småbarn än.
Men helgen är alldeles runt hörnet...
2008-08-17
Vila i frid, mormor.
Denna helgen har varit... turbulent, minst sagt.
Min mormor har den senaste tiden varit väldigt matt och knappt gått ur sängen.
När hemtjänsten "kom på" henne med att äta middag klockan nio i fredags, kontaktade de min mor, som åkte upp med sin bror Sven-Erik.
Mormor "säckade ihop", och de påkallade ambulans.
Min mamma ringde mig på mobilen och sa att det inte var något allvarligt, utan hon skulle bara undersökas. "Inte mer med det", tänkte jag, och åkte hem från jobbet.
Sen efter en trevlig lördag i Göteborg med vännerna Richard och Martin, så kommer jag hem och möts av min kära mamma, med rödgråtna ögon.
Hon berättar att mormor inte kommer att bli bättre, och att hon varit så matt för att hon har haft flera små hjärtinfarkter, och att hjärtat är slut. Läget var så stabilt det kunde bli, och hon behövde hjälp för att andas då och då
Vi bestämde att vi skulle åka in på söndagseftermiddagen och hälsa på, om hon var stabil nog.
Idag väckte mamma mig klockan nio, och sa att om vi skulle åka in, så fick det bli omgående, då hon hade blivit sämre och nu behövde syrgas konstant.
Väl inne på HIA, så var det en jobbig syn. Min mormor, som oftast varit en stark och envis människa, låg nu i en sjukhussäng och såg så hemskt liten ut, med en syrgasmask fastspänd på ansiktet som pressade ned syrgas så kraftigt att det såg obehagligt ut när hennes bröst pressades utåt, och sen sjönk ihop.
Hon kunde inte prata, och när hon väl kunde säga något, så var hon så darrig på rösten, och lät som att hon hade ont överallt, något sköterskorna försäkrade oss om att hon inte hade, då hon fick mycket morfin, för "att göra hennes sista tid så bekväm som möjligt".
Till en början gick det bra för mig, jag var "stark". Jag höll mormor i handen, sa hej till henne, och såg att hon reagerade glatt på att se mig, med ett leende under masken och ögonen öppnades.
Men ju längre vi satt där, desto jobbigare blev det. Datorskärmen, som visade en puls på 72 när vi kom dit, pendlade mellan 48 och 60 den närmsta timmen.Jag såg hur hon sakta blev sämre, och kunde inte hålla tillbaks tårarna. VI alla visste att hon inte hade långt kvar, så för att visa att vi(Jag, mamma, pappa, mostrarna Ingela och Stina, samt Sven-Erik och min kusin Emelie) var där för henne, så stod vi alla runt sängen där hon tydligt kunde se henne. detta kändes fruktansvärt jobbigt, då jag inte ville att mormor skulle se mig gråta.
Jag och min kusin tog farväl av mormor med en kram och puss på kinden, och begav oss hem. Väl i bilen gick det inte att hålla tillbaks tårarna, och jag stortjöt hela färden hem.
Det var sista gången jag såg min mormor vid liv.
Väl hemma igen så kändes det som en evighet innan mamma kom hem igen, och berättade att mormor somnat in. Det känns svårt att beskriva känslan, givetvis var jag ledsen över att mormor lämnat jordelivet, men å andra sidan var det en lättnad. Nu slipper hon lida längre, och är nu tillsammans med morfar igen.
Vi åkte upp till sjukhuset igen, och tog ett ordentligt farväl av mormor. Hon hade fått på sig sin finaste, blå dress och mamma hade plockat en bukett med blommor när hon var hemma och hämtade dressen.
Mormor såg så fridfull ut när hon låg där på sängen, det såg ut som att hon kunde vakna vilken sekund som helst.
Det kändes väldigt skönt efteråt, för nu slipper mitt sista minne av mormor vara av henne liggandes i en sjukhussäng, med slangar och sladdar överallt, kämpandes med minsta lilla andetag.
Olga Johannesson blev 81 år, och har 42 människor som saknar henne djupt.
Vila i frid mormor.
Det har du förtjänat.
Min mormor har den senaste tiden varit väldigt matt och knappt gått ur sängen.
När hemtjänsten "kom på" henne med att äta middag klockan nio i fredags, kontaktade de min mor, som åkte upp med sin bror Sven-Erik.
Mormor "säckade ihop", och de påkallade ambulans.
Min mamma ringde mig på mobilen och sa att det inte var något allvarligt, utan hon skulle bara undersökas. "Inte mer med det", tänkte jag, och åkte hem från jobbet.
Sen efter en trevlig lördag i Göteborg med vännerna Richard och Martin, så kommer jag hem och möts av min kära mamma, med rödgråtna ögon.
Hon berättar att mormor inte kommer att bli bättre, och att hon varit så matt för att hon har haft flera små hjärtinfarkter, och att hjärtat är slut. Läget var så stabilt det kunde bli, och hon behövde hjälp för att andas då och då
Vi bestämde att vi skulle åka in på söndagseftermiddagen och hälsa på, om hon var stabil nog.
Idag väckte mamma mig klockan nio, och sa att om vi skulle åka in, så fick det bli omgående, då hon hade blivit sämre och nu behövde syrgas konstant.
Väl inne på HIA, så var det en jobbig syn. Min mormor, som oftast varit en stark och envis människa, låg nu i en sjukhussäng och såg så hemskt liten ut, med en syrgasmask fastspänd på ansiktet som pressade ned syrgas så kraftigt att det såg obehagligt ut när hennes bröst pressades utåt, och sen sjönk ihop.
Hon kunde inte prata, och när hon väl kunde säga något, så var hon så darrig på rösten, och lät som att hon hade ont överallt, något sköterskorna försäkrade oss om att hon inte hade, då hon fick mycket morfin, för "att göra hennes sista tid så bekväm som möjligt".
Till en början gick det bra för mig, jag var "stark". Jag höll mormor i handen, sa hej till henne, och såg att hon reagerade glatt på att se mig, med ett leende under masken och ögonen öppnades.
Men ju längre vi satt där, desto jobbigare blev det. Datorskärmen, som visade en puls på 72 när vi kom dit, pendlade mellan 48 och 60 den närmsta timmen.Jag såg hur hon sakta blev sämre, och kunde inte hålla tillbaks tårarna. VI alla visste att hon inte hade långt kvar, så för att visa att vi(Jag, mamma, pappa, mostrarna Ingela och Stina, samt Sven-Erik och min kusin Emelie) var där för henne, så stod vi alla runt sängen där hon tydligt kunde se henne. detta kändes fruktansvärt jobbigt, då jag inte ville att mormor skulle se mig gråta.
Jag och min kusin tog farväl av mormor med en kram och puss på kinden, och begav oss hem. Väl i bilen gick det inte att hålla tillbaks tårarna, och jag stortjöt hela färden hem.
Det var sista gången jag såg min mormor vid liv.
Väl hemma igen så kändes det som en evighet innan mamma kom hem igen, och berättade att mormor somnat in. Det känns svårt att beskriva känslan, givetvis var jag ledsen över att mormor lämnat jordelivet, men å andra sidan var det en lättnad. Nu slipper hon lida längre, och är nu tillsammans med morfar igen.
Vi åkte upp till sjukhuset igen, och tog ett ordentligt farväl av mormor. Hon hade fått på sig sin finaste, blå dress och mamma hade plockat en bukett med blommor när hon var hemma och hämtade dressen.
Mormor såg så fridfull ut när hon låg där på sängen, det såg ut som att hon kunde vakna vilken sekund som helst.
Det kändes väldigt skönt efteråt, för nu slipper mitt sista minne av mormor vara av henne liggandes i en sjukhussäng, med slangar och sladdar överallt, kämpandes med minsta lilla andetag.
Olga Johannesson blev 81 år, och har 42 människor som saknar henne djupt.
Vila i frid mormor.
Det har du förtjänat.
2008-07-27
Lite sketcher och whatnot
I brist på något vettigt att blogga om - Bilder!
Jo, så jag skulle ha ett hyfsat hum om dräkten när jag sen började placera honom i dynamiska rörelser, såsom denhär;
Man kan kalla denna för en studie av Bat's dräkt i en "Elseworld-story" där han är ryss (no shit, Sherlock?).
Varför?
2008-07-24
"viktproblem"
Man måste uppskatta det lustiga i att jag gått hemma i över ett år, och min vikt har legat på det vanliga - 105 (Jag vet, jag är fet) kg. Efter lite drygt en månads arbetande har jag tappat 4 kg. Detta r ganska självklart inte något speciellt, 4kg är väl vad jag spolar ned, så att säga. Men det är ändå lite smått lustigt. En månad - ~4kg. Ett år - samma gamla vanliga vikt.
Märks verkligen hur engagerad jag varit med att bli av med kaggen.
Märks verkligen hur engagerad jag varit med att bli av med kaggen.
2008-07-17
Idag har jag garanterat utmärkt mig på DHL. De lär inte glömma mig i första taget, nej då.
Sommararbetare som brakar rakt in i sidan på en motviktstruck i full fart borde bli ihågkomna. Eller?
Man skulle kunna säga att det är full fart på DHL just nu, med nån bokkampanj igång, så är det väldigt mycket pallbox-plockande. Vi snackar alltså 300 liter, kollin på ca 60, och varje kolli är 10 böcker. Sp det blir en hel del.
Anyways.
Efter varje plock, så skyndar man sig givetvis tillbaks till packen, så man kan ta en ny pall och börja om. Och just detta var min bane.
På vägen tillbaks kom det en korsning, varav den ena väggen är helt täckt, med andra ord kan man inte se om det kommer något därifrån förräns man är lite i korsningen. I vanliga fall saktar jag in och ser efter försiktigt, men som sagt. Bokkampanj och jag skyndade. Så full fart mot gången.
Precis när jag kommer fram, dyker motstativstrucken upp.
Jag vet inte om ni kört palltruck, men deras bromsar är inte de bästa. Så chansen att jag skulle hinna stanna på 30 cm eller så var i princip lika med noll.
Så rakt in i sidan. I full fart. En jävla smäll, och den andre truckens lass föll av. Underbart. Jag kan verkligne se hur jag jobbar kvar där om 5 år. Eller 5 veckor.
Olyckor händer, javisst. Men jag var inte uppmärksam, något som är ganska så viktigt när man kör truck. Nåja. Detta är ju något man kommer få höra ett bra tag, i alla fall.
Om man har tur.
Sommararbetare som brakar rakt in i sidan på en motviktstruck i full fart borde bli ihågkomna. Eller?
Man skulle kunna säga att det är full fart på DHL just nu, med nån bokkampanj igång, så är det väldigt mycket pallbox-plockande. Vi snackar alltså 300 liter, kollin på ca 60, och varje kolli är 10 böcker. Sp det blir en hel del.
Anyways.
Efter varje plock, så skyndar man sig givetvis tillbaks till packen, så man kan ta en ny pall och börja om. Och just detta var min bane.
På vägen tillbaks kom det en korsning, varav den ena väggen är helt täckt, med andra ord kan man inte se om det kommer något därifrån förräns man är lite i korsningen. I vanliga fall saktar jag in och ser efter försiktigt, men som sagt. Bokkampanj och jag skyndade. Så full fart mot gången.
Precis när jag kommer fram, dyker motstativstrucken upp.
Jag vet inte om ni kört palltruck, men deras bromsar är inte de bästa. Så chansen att jag skulle hinna stanna på 30 cm eller så var i princip lika med noll.
Så rakt in i sidan. I full fart. En jävla smäll, och den andre truckens lass föll av. Underbart. Jag kan verkligne se hur jag jobbar kvar där om 5 år. Eller 5 veckor.
Olyckor händer, javisst. Men jag var inte uppmärksam, något som är ganska så viktigt när man kör truck. Nåja. Detta är ju något man kommer få höra ett bra tag, i alla fall.
Om man har tur.
2008-06-12
Jag trodde inte...
... att det skulle vara så förbannat långt till v.26 när jag fick veta att jag fått jobbet.
Gått och vankat av och an här hemma, i väntan på den 16e så man ska in och skriva på kontraktet samt påbörja truckutbildningen. Nåja.
Så vad mer har hänt sen sist? Inte mycket, "intervention" med farsan, så att säga, där det mest gick ut på att man satt i köket i en timme eller två och gapade på varandra. Alltid lika underbart. Men han har bett om ursäkt för sitt beteende och nu så har han varit riktigt go' på senaste tiden. Jag hoppas att det håller i sig denhär gången.
Och nu har jag bestämt mig för att gå ned i vikt. Visst, sånt har jag sagt innan och då har man väl köpt nån skitsak från TV-shop som sen hamnade i ett hörn i garderoben Men nu ska det banne mig ske något!
Var nämligen inne på sportex idag och köpte en fin liten cykel, som jag kan hämta ut nästa Onsdag.
Promenader har aldrig varit min grej. Det är fruktansvärt tråkigt, tar så lång tid och jag tycker aldrig det känns något när man gör det. Förutom lite träningsvärk dagen efter, men jag vill svettas när jag motionerar, och då kondisen är usel, så tänkte jag börja cykla.
Jobb och (förhoppningsvis) några kilo lättare snart. Kanske jag vågar (försöka) bjuda ut S snart då..
Gått och vankat av och an här hemma, i väntan på den 16e så man ska in och skriva på kontraktet samt påbörja truckutbildningen. Nåja.
Så vad mer har hänt sen sist? Inte mycket, "intervention" med farsan, så att säga, där det mest gick ut på att man satt i köket i en timme eller två och gapade på varandra. Alltid lika underbart. Men han har bett om ursäkt för sitt beteende och nu så har han varit riktigt go' på senaste tiden. Jag hoppas att det håller i sig denhär gången.
Och nu har jag bestämt mig för att gå ned i vikt. Visst, sånt har jag sagt innan och då har man väl köpt nån skitsak från TV-shop som sen hamnade i ett hörn i garderoben Men nu ska det banne mig ske något!
Var nämligen inne på sportex idag och köpte en fin liten cykel, som jag kan hämta ut nästa Onsdag.
Promenader har aldrig varit min grej. Det är fruktansvärt tråkigt, tar så lång tid och jag tycker aldrig det känns något när man gör det. Förutom lite träningsvärk dagen efter, men jag vill svettas när jag motionerar, och då kondisen är usel, så tänkte jag börja cykla.
Jobb och (förhoppningsvis) några kilo lättare snart. Kanske jag vågar (försöka) bjuda ut S snart då..
2008-05-18
Kvällens höjdpunkt.
.. eller inte.
Jag hade lovat att köra in min far och ett par medarbetare till stan idag, samt att jag skulle hämta dem inatt. Jag visste att det skulle bli en hel del alkohol, och jag var orolig för hur min far skulle bli.
Mina farhågor besannades.
När de ringer och ber mig komma, hör jag farsan tjoa i bakgrunden "ok," tänker jag. "Han kan ju tjoa lite för feststämningens skull. Han måste ju inte vara stupfull, eller hur?"
När jag kommer fram ser jag hur de i princip leder honom fram till bilen. Han kommer knappt i bilen, och jag får ta på honom säkerhetsbältet. Han mumlar och meningarna är väldigt diffusa.
Så, i vanliga fall är det inga problem med att nån super till. Det är ju fest, trots allt.
Men min far är inget vanligt fall. Han är till en viss grad alkoholist, och har smygdruckit i över tio år. Och efter att ultimatum har ställts, och vi hoppas han inte dricker i smyg längre, så verkar han känna att han måste ta tillvara på varje tillfälle som ges. Så när andra är lite lagom fulla, så är han tio gånger värre.
Lagom roligt att komma hem med honom så mor min får se vilket tillstånd han är i. Så morgondagen kommer säkert att bli helt underbar.
Om nu nån som eventuellt läser detta undrar varför i hela världen jag bloggar om sådana här privata saker, så är det för att jag behöver lätta på bröstet. Jag ser detta som min egen, något offentliga, dagbok, så att säga.
Jag hade lovat att köra in min far och ett par medarbetare till stan idag, samt att jag skulle hämta dem inatt. Jag visste att det skulle bli en hel del alkohol, och jag var orolig för hur min far skulle bli.
Mina farhågor besannades.
När de ringer och ber mig komma, hör jag farsan tjoa i bakgrunden "ok," tänker jag. "Han kan ju tjoa lite för feststämningens skull. Han måste ju inte vara stupfull, eller hur?"
När jag kommer fram ser jag hur de i princip leder honom fram till bilen. Han kommer knappt i bilen, och jag får ta på honom säkerhetsbältet. Han mumlar och meningarna är väldigt diffusa.
Så, i vanliga fall är det inga problem med att nån super till. Det är ju fest, trots allt.
Men min far är inget vanligt fall. Han är till en viss grad alkoholist, och har smygdruckit i över tio år. Och efter att ultimatum har ställts, och vi hoppas han inte dricker i smyg längre, så verkar han känna att han måste ta tillvara på varje tillfälle som ges. Så när andra är lite lagom fulla, så är han tio gånger värre.
Lagom roligt att komma hem med honom så mor min får se vilket tillstånd han är i. Så morgondagen kommer säkert att bli helt underbar.
Om nu nån som eventuellt läser detta undrar varför i hela världen jag bloggar om sådana här privata saker, så är det för att jag behöver lätta på bröstet. Jag ser detta som min egen, något offentliga, dagbok, så att säga.
DHL, here I come
Just det! Hoffmeister har fått ett jobb.
sommarjobb, men det kan lätt leda till vidareanställning.
Detta är dessutom ett väldigt bra ställe, då de ger mig en utbildning för att köra truck. Förvisso bara A (handtruck, de röda man står bakom och kör, antar jag), men om jag nu får vidareanställning (ta i trä), så får jag vidareutbildning.
Så vecka 23 eller 24 börjar jag. Drygt 3 veckor kvar. Fan så skönt. Tjäna pengar, och kanske skaffa en egen lägenhet. Det vore underbart.
Men jag ska inte gå händelserna i förväg. Men man kan ju hoppas.
Vore rätt soft med en lägenhet i stan att ta hem mina fantasitjejer efter en fantasikväll på krogen.
Min fantasibrud heter "Lefty".
sommarjobb, men det kan lätt leda till vidareanställning.
Detta är dessutom ett väldigt bra ställe, då de ger mig en utbildning för att köra truck. Förvisso bara A (handtruck, de röda man står bakom och kör, antar jag), men om jag nu får vidareanställning (ta i trä), så får jag vidareutbildning.
Så vecka 23 eller 24 börjar jag. Drygt 3 veckor kvar. Fan så skönt. Tjäna pengar, och kanske skaffa en egen lägenhet. Det vore underbart.
Men jag ska inte gå händelserna i förväg. Men man kan ju hoppas.
Vore rätt soft med en lägenhet i stan att ta hem mina fantasitjejer efter en fantasikväll på krogen.
Min fantasibrud heter "Lefty".
2008-05-11
Man borde...
...försöka skaffa sig en flickvän.
Men det blir aldrig av. Jag är en av de tusentals blyga killar som ser mig själv som fet och allmänt icketilltalande för det motsatta könet.
Så är det bara. Inte ens alkohol kan få mig till stadiet att ragga på krogen. Det är mitt handikapp.
Snacka med polares flickvänner går bra, för där behöver man inte försöka.
vad får mig att bli sånhär idag nu då, och gå från allmänt nördsnack till deprimerande inlägg?
Jo, gårdagen.
Som sig bör med datornördar så LANar vi då och då. Och nu när det är sommar i luften, så tänkte vi att det vore roligt att grilla och ta ett par öl. En av polarnas flickvän kom dit (en väldigt fin tjej, vill jag tillägga. trevlig och ser väldigt bra ut). Och man kan inte undgå att lägga märke till hur de håller på lite smått. Pussas och ligger så mysigt i soffan när vi ser på film och liknande. Och allt jag kan tänka är...
Jag vill ha detdär.
Ja, tro't eller ej, men jag vill ha en tjej. Men varför går jag inte ut och försöker skaffa en tjej?
För att allt jag kan tänka är att "Jag är en arbetslös, lönnfet datornörd, som aldrig haft en tjej, och som knappt vågar gå fram och prata med tjejer."
Detta är min mentalitet. De tjejer jag "brukar" snacka med är min granne - kusinen och polares flickvänner, som alla säger att jag är jättetrevlig och lätt att snacka med.
Varför har jag inte lika lätt att snacka med icke upptagna tjejer och försöka få något på gång där?
Får helt enkelt försöka med S, den enda (såvitt jag vet) ickeupptagna tjej som pratar med mig, och som jag, om än med smått sluddrandes och ibland Yoda-formulerade meningar, faktiskt kan snacka med.
Suck.. Jag kommer nog bli en Andy Stitzer...
Men det blir aldrig av. Jag är en av de tusentals blyga killar som ser mig själv som fet och allmänt icketilltalande för det motsatta könet.
Så är det bara. Inte ens alkohol kan få mig till stadiet att ragga på krogen. Det är mitt handikapp.
Snacka med polares flickvänner går bra, för där behöver man inte försöka.
vad får mig att bli sånhär idag nu då, och gå från allmänt nördsnack till deprimerande inlägg?
Jo, gårdagen.
Som sig bör med datornördar så LANar vi då och då. Och nu när det är sommar i luften, så tänkte vi att det vore roligt att grilla och ta ett par öl. En av polarnas flickvän kom dit (en väldigt fin tjej, vill jag tillägga. trevlig och ser väldigt bra ut). Och man kan inte undgå att lägga märke till hur de håller på lite smått. Pussas och ligger så mysigt i soffan när vi ser på film och liknande. Och allt jag kan tänka är...
Jag vill ha detdär.
Ja, tro't eller ej, men jag vill ha en tjej. Men varför går jag inte ut och försöker skaffa en tjej?
För att allt jag kan tänka är att "Jag är en arbetslös, lönnfet datornörd, som aldrig haft en tjej, och som knappt vågar gå fram och prata med tjejer."
Detta är min mentalitet. De tjejer jag "brukar" snacka med är min granne - kusinen och polares flickvänner, som alla säger att jag är jättetrevlig och lätt att snacka med.
Varför har jag inte lika lätt att snacka med icke upptagna tjejer och försöka få något på gång där?
Får helt enkelt försöka med S, den enda (såvitt jag vet) ickeupptagna tjej som pratar med mig, och som jag, om än med smått sluddrandes och ibland Yoda-formulerade meningar, faktiskt kan snacka med.
Suck.. Jag kommer nog bli en Andy Stitzer...
2008-05-01
Ordbajsande..
Först och främst. Ta Rambo; First Blood och kombinera med remaken på Dawn of the dead samt I am Legend så har ni vad jag drömde inatt.
tydligen var jag någon naturmänniska med en hund och det var en väldans massa zombies i skogen. Väldigt korkade zombies med, för jag kunde visst ligga i en grön sovsäck en halvmeter framför dem och de upptäckte mig inte.
Sen kom The Hills have Eyes in i bilden med, när jag kom ut ur skogen ochin i ett litet öde samhälle med missfoster som även de gömde sig för zombierna.
I hus.
Mitt på ett stort öppet fält.
Skönt att drömmar inte måste vara logiska.
Och nu till det lite mer roligare;
Jag och Thomas Fels från Svenska SuperSerier har påbörjat ett samarbete. Han står för den större delen av manuset, och jag teckningarna.
Så om ni är intresserade av serier och amatörerier, så tycker jag ni ska hålla ögonen öppna.
tydligen var jag någon naturmänniska med en hund och det var en väldans massa zombies i skogen. Väldigt korkade zombies med, för jag kunde visst ligga i en grön sovsäck en halvmeter framför dem och de upptäckte mig inte.
Sen kom The Hills have Eyes in i bilden med, när jag kom ut ur skogen ochin i ett litet öde samhälle med missfoster som även de gömde sig för zombierna.
I hus.
Mitt på ett stort öppet fält.
Skönt att drömmar inte måste vara logiska.
Och nu till det lite mer roligare;
Jag och Thomas Fels från Svenska SuperSerier har påbörjat ett samarbete. Han står för den större delen av manuset, och jag teckningarna.
Så om ni är intresserade av serier och amatörerier, så tycker jag ni ska hålla ögonen öppna.
2008-03-23
DeathWish - färdig
De flesta som har sett den tycker att det inte ska vara något mer där, vilket jag måste hålla med om. Jag vill inte att det ska bli alltför klottrigt, så fokusen eventuellt tas från DeathWish.
Liten varning; Klickar ni på bilden, så var beredda - den är ganska stor. 1341 x 1800 pixlar, för att vara exakt.
Kommer antagligen göra ett skrivbordsunderlägg av denna.
2008-03-16
Lite bildpostande på g igen
Var ett tag sen jag postade något från mitt "alster", så nu är det dags igen.
Bilden föreställer "DeathWish, och är en karaktär skapad av DW-DeathWish på deviantART, och är för en tävling han håller i.
(Death)Wish me luck.
Bilden föreställer "DeathWish, och är en karaktär skapad av DW-DeathWish på deviantART, och är för en tävling han håller i.
(Death)Wish me luck.
2008-03-06
Good times, good times...
Något jag tänker när jag bläddrar igenom alla dessa bilder är "Jag saknar denna tiden"
Dessutom tycker jag banne mig att miljöerna i spelen fortfarande håller. De har sin charm. Visst, det är inte Crysis, men det behöver inte det. Jag får nästintill gåshud när jag tänker på hurpass snyggt gjorda miljöerna faktiskt var på sin tid. Se bara på hur alal stenarna ser ut. JAg tycker det är för härligt, rent ut sagt.
Får bli till att gräva fram den gamla spelenheten ur garderoben nån gång inom en snar framtid.
2008-02-26
Mission status: Failure
Jupp, detta gäller helgen. Jag var alldeles för irriterad på Söndagen för att skriva något, och sen slank det ur huvudet bara. Men nu ska man sammanfatta helgen lite..
Fredagen: Klockan 15:00 får jag höra om att det skulle bli rollspel hos Simon. Och att jag skulle vara klar, då Oscar kunde dyka upp närsomhelst. Sen vid 18:45 dök han upp, inget ovanligt när det gäller planeringen i min umgängeskrets, för den delen.
tiden gick, vi drog och käkade på Pizzeria Roma och sen skulle vi sätta oss och skapa våra karaktärer. Det brukar vanligtvis ta hyfsat lång tid, då, i sanningens namn, jag är usel på't själv så Oscar får alltid hjälpa till. Bättre blir det inte av att Simon aldrig har skapat en karaktär innan (Förutom i spel som Baldur's Gate, men det är inte riktigt samma sak, trots allt). Lägg till att en massa fruntimmer och annat folk ringde till honom konstant, så han var borta hela tiden, så gick det långsamt framåt.
Värt att nämna var att vi hade inte valt om vi skulle vara svartblod eller dvärgar än, och vi kunde inte börja med något innan vi hade bestämt detta. Så det tog väl en timme innan vi kunde börja.
Och sedan blev de andra röksugna. Så då skulle vi gå in på Simons rum och röka något som är lite starkare än vanlig tobak.
(De som kan saker och ting, så räcker det väl att säga att det ska vara starkare än marijuana, men ändå lagligt, än så länge, för att ni ska ha nån aning om vad jag pratar om Personligen tror jag att det är Placebo).
Det slutade med att de andra satt och var hyfsat borta medans jag satt där och hade roligt åt hur pass borta de var..
Simon snackade med flera tjejer under ruset och bjöd dit dem, som gick med på det, och skulle komma på Lördagen. Redan där tänkte jag "Fan..."
Värt att tillägga är att jag är en sån som inte kan sitta och inte göra någonting. Jag måste göra något med mina händer, bland annat kan jag sitta och småskissa lite osv. Så att sitta en hel kväll på ett rökigt rum, pimplandes öl och inte göra något särskilt är inte så värt roligt i mitt tycke.
Lördagen gick väl lite bättre rollspelsmässigt. Vi lyckades bli klara med våra karaktärer;
2 Gobliner (Jag och Oscar), ett Troll (Simon, givetvis) och sen Jimmy som spelledare.
Vi hann t.o.m påbörja ett äventyr.
Vi vaknade för övrigt vid 12-13-tiden, sen drog vi och käkade på Roma igen (Jag som fick köra då jag inte var påverkad av något, inte för att jag hade något emot det då jag gillar att köra)
efter ett par timmars rollspelande så drog vi till City i Borås för att handla lite, då vi tänkte göra hamburgare. Och det var väl då som tjejerna som Simon pratade med bestämde sig för att komma ut...
Det blev på det stora hela som jag var rädd för. Simon raggade på den ena (som dessutom hade pojkvän, om jag förstod det hela rätt) och den andra raggade Jimmy på.
Jag tyckte den ena tjejen var extremt irriterande och slog mig som en typisk fjortis, om jag ska vara ärlig. "Har ni sprit? Kan jag få?" osv. Det slutade med att jag gick ut i regnet i 20 minuter och gick en promenad bara för att komma ifrån.
Det var trevligt, för övrigt. gick upp till min gamla skola och kollade lite.
Väl tillbaks hade de korkat upp en flaska vin, och nu var Jimmy berusad och fyllekåt med.
Jag gick in och letade efter Oscar, som hade lagt sig på Simons säng. Han orkade inte heller med tjejerna.
Det slutade med att jag la mig med huvudet vid fotändan och försökte sova. givetvis somnade jag, bara för att väckas av att den ena tjejen och Jimmy stor och trycker ned knytnävarna i magen på mig och Oscar gapandes "Ni sover ju inte alls!"
De hade tydligen kommit in i rummet och börjat hångla, medans vi sov därinne, men trodde tydligen att vi låg och lyssnade eller nåt sånt. Väldigt härligt att väckas av en sån anledning.
De gick ut, vi (eller åtminstone jag) somnade om.
Väckning två: Nu börjar de gapa om att de behöver våra täcken mer än vad vi gör. Var ju ochså en trevlig väckning... De fick inte täckena i alla fall. Det som räknas.
väckning tre; Jag använde nu mitt täcke som en kudde samt en ljud- och ljusdämpare. Samma sak där nu, de börjar slita i täckena. är det finns en alldeles utmärkt sovsäck liggandes på en tältsäng i närheten som de skulle kunna ta. Men icke sa Nicke - De skulle ha täckena.
The final count-- wake-up: Nu kommer Simon in och knuffar lite försiktigt på oss. Jimmy och den ena tjejen vill "vara ifred på hans rum".
Detta var den sista droppen för min del. Jag gick ut, tog mina grejer och stack.
"Bro's before hoes" gällde uppenbarligen inte, och rollspelshelgen var förstörd.
Klockan var två på natten, jag hade ingen reflex eller ljuskälla jag kunde använda, och jag bor ca 20 min ifrån Simon med bil. Så drygt en mil eller så.
Ett härligt slut på en misslyckad helg.
Huruvida jag överreagerade eller ej; Det är mycket möjligt att jag gjorde. Men gjort är gjort. Jag blev knuffad och puffad och "utsängd" (vitsigt, eller hur?) från ett rum för att två skulle få knulla. Inte precis något drömscenario.
Nästa gång det ska bli rollspelshelg går jag inte med på att ha den nån annanstans än hos antingen Oscar eller här.
Om det skulle bli nån annanstans ska jag vara nykter och ha med mig bil. Och ha en skriftlig garanti på att det inte kommer finnas några tjejer där.
Fredagen: Klockan 15:00 får jag höra om att det skulle bli rollspel hos Simon. Och att jag skulle vara klar, då Oscar kunde dyka upp närsomhelst. Sen vid 18:45 dök han upp, inget ovanligt när det gäller planeringen i min umgängeskrets, för den delen.
tiden gick, vi drog och käkade på Pizzeria Roma och sen skulle vi sätta oss och skapa våra karaktärer. Det brukar vanligtvis ta hyfsat lång tid, då, i sanningens namn, jag är usel på't själv så Oscar får alltid hjälpa till. Bättre blir det inte av att Simon aldrig har skapat en karaktär innan (Förutom i spel som Baldur's Gate, men det är inte riktigt samma sak, trots allt). Lägg till att en massa fruntimmer och annat folk ringde till honom konstant, så han var borta hela tiden, så gick det långsamt framåt.
Värt att nämna var att vi hade inte valt om vi skulle vara svartblod eller dvärgar än, och vi kunde inte börja med något innan vi hade bestämt detta. Så det tog väl en timme innan vi kunde börja.
Och sedan blev de andra röksugna. Så då skulle vi gå in på Simons rum och röka något som är lite starkare än vanlig tobak.
(De som kan saker och ting, så räcker det väl att säga att det ska vara starkare än marijuana, men ändå lagligt, än så länge, för att ni ska ha nån aning om vad jag pratar om Personligen tror jag att det är Placebo).
Det slutade med att de andra satt och var hyfsat borta medans jag satt där och hade roligt åt hur pass borta de var..
Simon snackade med flera tjejer under ruset och bjöd dit dem, som gick med på det, och skulle komma på Lördagen. Redan där tänkte jag "Fan..."
Värt att tillägga är att jag är en sån som inte kan sitta och inte göra någonting. Jag måste göra något med mina händer, bland annat kan jag sitta och småskissa lite osv. Så att sitta en hel kväll på ett rökigt rum, pimplandes öl och inte göra något särskilt är inte så värt roligt i mitt tycke.
Lördagen gick väl lite bättre rollspelsmässigt. Vi lyckades bli klara med våra karaktärer;
2 Gobliner (Jag och Oscar), ett Troll (Simon, givetvis) och sen Jimmy som spelledare.
Vi hann t.o.m påbörja ett äventyr.
Vi vaknade för övrigt vid 12-13-tiden, sen drog vi och käkade på Roma igen (Jag som fick köra då jag inte var påverkad av något, inte för att jag hade något emot det då jag gillar att köra)
efter ett par timmars rollspelande så drog vi till City i Borås för att handla lite, då vi tänkte göra hamburgare. Och det var väl då som tjejerna som Simon pratade med bestämde sig för att komma ut...
Det blev på det stora hela som jag var rädd för. Simon raggade på den ena (som dessutom hade pojkvän, om jag förstod det hela rätt) och den andra raggade Jimmy på.
Jag tyckte den ena tjejen var extremt irriterande och slog mig som en typisk fjortis, om jag ska vara ärlig. "Har ni sprit? Kan jag få?" osv. Det slutade med att jag gick ut i regnet i 20 minuter och gick en promenad bara för att komma ifrån.
Det var trevligt, för övrigt. gick upp till min gamla skola och kollade lite.
Väl tillbaks hade de korkat upp en flaska vin, och nu var Jimmy berusad och fyllekåt med.
Jag gick in och letade efter Oscar, som hade lagt sig på Simons säng. Han orkade inte heller med tjejerna.
Det slutade med att jag la mig med huvudet vid fotändan och försökte sova. givetvis somnade jag, bara för att väckas av att den ena tjejen och Jimmy stor och trycker ned knytnävarna i magen på mig och Oscar gapandes "Ni sover ju inte alls!"
De hade tydligen kommit in i rummet och börjat hångla, medans vi sov därinne, men trodde tydligen att vi låg och lyssnade eller nåt sånt. Väldigt härligt att väckas av en sån anledning.
De gick ut, vi (eller åtminstone jag) somnade om.
Väckning två: Nu börjar de gapa om att de behöver våra täcken mer än vad vi gör. Var ju ochså en trevlig väckning... De fick inte täckena i alla fall. Det som räknas.
väckning tre; Jag använde nu mitt täcke som en kudde samt en ljud- och ljusdämpare. Samma sak där nu, de börjar slita i täckena. är det finns en alldeles utmärkt sovsäck liggandes på en tältsäng i närheten som de skulle kunna ta. Men icke sa Nicke - De skulle ha täckena.
The final count-- wake-up: Nu kommer Simon in och knuffar lite försiktigt på oss. Jimmy och den ena tjejen vill "vara ifred på hans rum".
Detta var den sista droppen för min del. Jag gick ut, tog mina grejer och stack.
"Bro's before hoes" gällde uppenbarligen inte, och rollspelshelgen var förstörd.
Klockan var två på natten, jag hade ingen reflex eller ljuskälla jag kunde använda, och jag bor ca 20 min ifrån Simon med bil. Så drygt en mil eller så.
Ett härligt slut på en misslyckad helg.
Huruvida jag överreagerade eller ej; Det är mycket möjligt att jag gjorde. Men gjort är gjort. Jag blev knuffad och puffad och "utsängd" (vitsigt, eller hur?) från ett rum för att två skulle få knulla. Inte precis något drömscenario.
Nästa gång det ska bli rollspelshelg går jag inte med på att ha den nån annanstans än hos antingen Oscar eller här.
Om det skulle bli nån annanstans ska jag vara nykter och ha med mig bil. Och ha en skriftlig garanti på att det inte kommer finnas några tjejer där.
2008-02-22
Trip down Memory lane
Ikväll är det dags för "a trip down Memory lane" med polarna.
vi ska nämligen ta och (roll)spela lite Drakar och Demoner för första gången på år. Kommer knappt ihåg när vi gjorde det senast.
Då jag, Oscar och Jimmy satt uppe på Oscars rum och körde med våra stadspirater.
2 aktiva spelare och en spelledare som halvt om halvt spelade en karaktär funkade inte så värst bra, så det blev aldrig något som pågick.
Men ikväll ska vi köra igen, nu med ännu en spelare; Simon. Förhoppningsvis blir det att vi sitter hela helgen och håller på med D&D och dricker lite öl.
Uppdatering kommer om hur det gick på Söndag eller när jag nu kommer hem.
vi ska nämligen ta och (roll)spela lite Drakar och Demoner för första gången på år. Kommer knappt ihåg när vi gjorde det senast.
Då jag, Oscar och Jimmy satt uppe på Oscars rum och körde med våra stadspirater.
2 aktiva spelare och en spelledare som halvt om halvt spelade en karaktär funkade inte så värst bra, så det blev aldrig något som pågick.
Men ikväll ska vi köra igen, nu med ännu en spelare; Simon. Förhoppningsvis blir det att vi sitter hela helgen och håller på med D&D och dricker lite öl.
Uppdatering kommer om hur det gick på Söndag eller när jag nu kommer hem.
2008-02-17
Lets turn that frown upside down
De senaste månaderna så har jag var it väldigt negativ på denna bloggen. Det är dags att bryta dne trenden nu med ett positivt inlägg.
Förra tisdagen gav jag mig ut och letade jobb i Borås, genom att bara dyka upp på företag med mina betyg och höra ifall de hade några jobb lediga. Givetvis fanns det inget, men det är inte poängen.
Poängen är att jag faktiskt vågade bara gå in och prata med någon och leta jobb.
De som känner mig vet att jag inte är den som gärna pratar med främlingar, och att jag är rätt så asocial (eller osocial? Blyg, helt enkelt.). Så tisdagen var ett stort steg för mig. Även om jag inte fick något arbete, så ligger åtminstonde mina betyg nedslängda i någon låda på företagen, och jag har fått en livserfarenhet, så att säga.
Förra tisdagen gav jag mig ut och letade jobb i Borås, genom att bara dyka upp på företag med mina betyg och höra ifall de hade några jobb lediga. Givetvis fanns det inget, men det är inte poängen.
Poängen är att jag faktiskt vågade bara gå in och prata med någon och leta jobb.
De som känner mig vet att jag inte är den som gärna pratar med främlingar, och att jag är rätt så asocial (eller osocial? Blyg, helt enkelt.). Så tisdagen var ett stort steg för mig. Även om jag inte fick något arbete, så ligger åtminstonde mina betyg nedslängda i någon låda på företagen, och jag har fått en livserfarenhet, så att säga.
2008-02-04
Die Hard 4-recension. (Typ)
Jag vägrar lägga till ".0" för det låter bara löjligt, enligt mig.
Så.. nu har jag "äntligen" sett Live free or Die Hard. Jag skulle väl inte kalla det för den bästa filmen i quadrologin. Snarare den sämsta. Här är mina åsikter om varför;
Die Hard-serien har alltid varit packade med action. Det har väl inte precis varit särskilt verklighetstroget för den delen, men det har ändå varit relativt små saker. Åtminstonde om man jämför med den fjärde filmen.
Det är slutet som stör mig allra mest. Att man får se McClane köra en stor långtradare, som dessutom blir beskjuten av en f-17 eller 18 eller vad nu det är för flygplan Marinen använder. Det som kan sväva, i alla fall.
Hursomhelst. Det svävar framför långtradaren, och börjar skjuta. Den blåser av taket och omvandlar släpet till strimlad hackebiff. Måste vara en extremt bra långtradare, för alla andra bilar i filmen som blir skjutna på tycks explodera. Men inte denna långtradaren, som dessutom har gigantiska hål i motorhuven. Nej nej, denna klarar biffen.
McClane hade en jädrans tur när han tog den långtradaren.
Hela dne scenen är alldeles för extremt löjlig. Speciellt sennär han hoppar över till planet.
Nej, McClane har gått från en cool, svärande snut med en underbar fras, till en skallig barnvakt.
Att de sen valde att censurera frasen är ju ett jäkla helgerån!
en annan scen som jag har för mig har visats i trailers och liknande är ju tunnelscenen, där vi har flygande bilar som slå ut helikoptrar osv.
Nej, detta var ingen höjdarfilm.
Så.. nu har jag "äntligen" sett Live free or Die Hard. Jag skulle väl inte kalla det för den bästa filmen i quadrologin. Snarare den sämsta. Här är mina åsikter om varför;
Die Hard-serien har alltid varit packade med action. Det har väl inte precis varit särskilt verklighetstroget för den delen, men det har ändå varit relativt små saker. Åtminstonde om man jämför med den fjärde filmen.
Det är slutet som stör mig allra mest. Att man får se McClane köra en stor långtradare, som dessutom blir beskjuten av en f-17 eller 18 eller vad nu det är för flygplan Marinen använder. Det som kan sväva, i alla fall.
Hursomhelst. Det svävar framför långtradaren, och börjar skjuta. Den blåser av taket och omvandlar släpet till strimlad hackebiff. Måste vara en extremt bra långtradare, för alla andra bilar i filmen som blir skjutna på tycks explodera. Men inte denna långtradaren, som dessutom har gigantiska hål i motorhuven. Nej nej, denna klarar biffen.
McClane hade en jädrans tur när han tog den långtradaren.
Hela dne scenen är alldeles för extremt löjlig. Speciellt sennär han hoppar över till planet.
Nej, McClane har gått från en cool, svärande snut med en underbar fras, till en skallig barnvakt.
Att de sen valde att censurera frasen är ju ett jäkla helgerån!
en annan scen som jag har för mig har visats i trailers och liknande är ju tunnelscenen, där vi har flygande bilar som slå ut helikoptrar osv.
Nej, detta var ingen höjdarfilm.
2008-01-27
Scannerproblem och Resident Evil: Extinction
redan innan jag gick igenom den lång, plågsamma processen med att installera om Windows, så hade jag problem med min Scanner.
När jag startade Photoshop för att använda scannern, så låste sig alltid programmet, och jag fick stänga av det via aktivitetshanteraren. Enda sättet att lösa problemet på var att dra ur sladden till scannern och sätta i den igen så att den började spotta och fräsa (det är lugnt, det ska den göra, för att visa att den startar upp) och sedan trycka på start-knappen på scannern, så att en liten ruta ploppar upp på skärmen där jag ombes välja program för att scanna in.
Men nu funkar inte det längre, tyvärr...
Scannern är död - Länge leve Scannern.
Och nu till lite "gladare" nyheter:
Jag satt uppe inatt och såg på den tredje filmen i Resident Evil-serien: Resident Evil: Extinction.
och tyvärr måste jag meddela att det var en skitrulle. Jag är vänlig nog att spoilermarkera texten, ifall det faktiskt finns någon som läser detta och de kanske, precis som jag fram tills igår, inte har sett filmen än. (Markera bara nedåt för att kunna läsa)
Jag måste erkänna, jag har inte spelat något av spelen i serien. Så jag är inte insatt i vad för monster som hör till, men de saker som är med i denna filmen är bara löjliga och förstör filmen för mig:
"Smarta Zombies" - Det är bara fel, fel FEL!
Zombies ska inte vara smarta nog att göra något annat än hasa långsamt mot de springande människorna, som i sin flykt från Zombies nr. 1-20 springer in i zombies nr 21-100! De ska inte kunna springa rakt mot dem ur en container, och då rakt inte veta vad en mobiltelefon eller kamera är för något. Än mindre kunna använda dem.
Det förstör hela vitsen med Zombies. Man blir inte biten för att de hinner ikapp en som i Dawn of the Dead. Man blir biten för att de är så jäkla många överallt och kommer du undan, så springer du, som sagt, in i andra.
"Slutbossen" - Som jag nämnde tidigare, så har jag inte spelat RE innan, så kanske det finns någon sånhär "zombie" i spelet. Men jag har däremot spelat Doom 3, och denna killen påminner mer om Marinerna i det spelet än något jag förväntar mig att se i en zombiefilm. Var han dessutom en zombie? Eller typ som Nemesis i RE:A? Nåja. Visst ska det vara något speciellt på slutet att slåss mot, so det varit i de tidigare filmerna, men jag tänkte mer på Doom3 än Resident Evil, tyvärr.
Alice - Hon sparkade zombierumpa i den första filmen utan större problem. Det var inget fel med det, i mitt tycke. I den andra filmen sparkade hon lite fler zombierumpor, och större tack vare "Project alice". Men den tredje filmen... Nu har hon telekinetiska krafter och kan styras av en dator? Usch. Det gillade jag INTE! Redan när man ser henne ligga vid lägerelden och sager börjar sväva intill henne tänkte jag "Åh nej.." och nog gjorde jag rätt med det... När hon möter sina gamla vänner och skyddar dem från elden? Jösses...
Ok, hon blev utmattad av det, men hon kommer ju säkert lära sig att hantera krafterna i en eventuell (Nja, mer garanterad då den fick in 140 miljoner eller något sådant) uppföljare, och hur roligt blir det då? "Åh nej, detta kan vi aldrig besegra!" "Jodå, *kasplosh* så, klart. När är det lunch?"
Än en gång, jag har inte spelat spelen, men jag antar att man aldrig hade några superkrafter i spelen.
Men det bästa har jag sparat till sist:
Klonerna.
Sättet det var i början av filmen kan jag väl acceptera. De försöker få fram ett vaccin. Men slutet på filmen.. Kommer nästa uppföljare heta Resident Evil: attack of the Alices? Nu har vi antagligen hundratals Alice som kommer springa runt och slåss och hålla på med eventuella krafter.
Det känns som att manusförfattaren satt och läste några gamla Arc's från spider-man och hittade Klonsagan och sedan tänkte "detta tar vi nog in!"
Kloner är ett stort "no no" för mig i filmer.
Och varför skulle de tvunget döda alla från de tidigare filmerna? "Alla två", det vill säga..
Så, för att sammanfatta;
Den första och andra filmen, helt ok zombierullar.
Den tredje var skit.
Nej, det var nog lögn.. Det fanns några saker som var bra med den.
Tjejerna i filmens klädstil. Inget skriker "apokalypsen är här och vi är nästan utrotade" som tajta linnen och kläder som inte lämnar mycket till fantasin. (Inte för att jag klagar, tvärtom) och "K-mart" Där hade vi en söt tjej! synd att man inte fick se så mycket av henne dock.
Detta leder ju till en annan tanke; Hur kommer det sig att bara de vackra kvinnorna klarar sig?
Nu dör ju en hel del i filmen, men den utspelar ju sig flera månader (kanske t.o.m år?) efter att smittan lyckades sprida sig utanför Racoon City, och de har ju då uppenbarligen överlevt ganska länge.
Nu fanns det ju en ful kvinna i filmens början, men det är ju då 1 av 6 (som jag kan minnas nu då). Det är film, jgag vet. Men ändå.
Jaja, det är vad jag tyckte om filmen. Fans av spelen kanske älskade den, man jag som är ett fan av Zombiegengren hatade den.
När jag startade Photoshop för att använda scannern, så låste sig alltid programmet, och jag fick stänga av det via aktivitetshanteraren. Enda sättet att lösa problemet på var att dra ur sladden till scannern och sätta i den igen så att den började spotta och fräsa (det är lugnt, det ska den göra, för att visa att den startar upp) och sedan trycka på start-knappen på scannern, så att en liten ruta ploppar upp på skärmen där jag ombes välja program för att scanna in.
Men nu funkar inte det längre, tyvärr...
Scannern är död - Länge leve Scannern.
Och nu till lite "gladare" nyheter:
Jag satt uppe inatt och såg på den tredje filmen i Resident Evil-serien: Resident Evil: Extinction.
och tyvärr måste jag meddela att det var en skitrulle. Jag är vänlig nog att spoilermarkera texten, ifall det faktiskt finns någon som läser detta och de kanske, precis som jag fram tills igår, inte har sett filmen än. (Markera bara nedåt för att kunna läsa)
Jag måste erkänna, jag har inte spelat något av spelen i serien. Så jag är inte insatt i vad för monster som hör till, men de saker som är med i denna filmen är bara löjliga och förstör filmen för mig:
"Smarta Zombies" - Det är bara fel, fel FEL!
Zombies ska inte vara smarta nog att göra något annat än hasa långsamt mot de springande människorna, som i sin flykt från Zombies nr. 1-20 springer in i zombies nr 21-100! De ska inte kunna springa rakt mot dem ur en container, och då rakt inte veta vad en mobiltelefon eller kamera är för något. Än mindre kunna använda dem.
Det förstör hela vitsen med Zombies. Man blir inte biten för att de hinner ikapp en som i Dawn of the Dead. Man blir biten för att de är så jäkla många överallt och kommer du undan, så springer du, som sagt, in i andra.
"Slutbossen" - Som jag nämnde tidigare, så har jag inte spelat RE innan, så kanske det finns någon sånhär "zombie" i spelet. Men jag har däremot spelat Doom 3, och denna killen påminner mer om Marinerna i det spelet än något jag förväntar mig att se i en zombiefilm. Var han dessutom en zombie? Eller typ som Nemesis i RE:A? Nåja. Visst ska det vara något speciellt på slutet att slåss mot, so det varit i de tidigare filmerna, men jag tänkte mer på Doom3 än Resident Evil, tyvärr.
Alice - Hon sparkade zombierumpa i den första filmen utan större problem. Det var inget fel med det, i mitt tycke. I den andra filmen sparkade hon lite fler zombierumpor, och större tack vare "Project alice". Men den tredje filmen... Nu har hon telekinetiska krafter och kan styras av en dator? Usch. Det gillade jag INTE! Redan när man ser henne ligga vid lägerelden och sager börjar sväva intill henne tänkte jag "Åh nej.." och nog gjorde jag rätt med det... När hon möter sina gamla vänner och skyddar dem från elden? Jösses...
Ok, hon blev utmattad av det, men hon kommer ju säkert lära sig att hantera krafterna i en eventuell (Nja, mer garanterad då den fick in 140 miljoner eller något sådant) uppföljare, och hur roligt blir det då? "Åh nej, detta kan vi aldrig besegra!" "Jodå, *kasplosh* så, klart. När är det lunch?"
Än en gång, jag har inte spelat spelen, men jag antar att man aldrig hade några superkrafter i spelen.
Men det bästa har jag sparat till sist:
Klonerna.
Sättet det var i början av filmen kan jag väl acceptera. De försöker få fram ett vaccin. Men slutet på filmen.. Kommer nästa uppföljare heta Resident Evil: attack of the Alices? Nu har vi antagligen hundratals Alice som kommer springa runt och slåss och hålla på med eventuella krafter.
Det känns som att manusförfattaren satt och läste några gamla Arc's från spider-man och hittade Klonsagan och sedan tänkte "detta tar vi nog in!"
Kloner är ett stort "no no" för mig i filmer.
Och varför skulle de tvunget döda alla från de tidigare filmerna? "Alla två", det vill säga..
Så, för att sammanfatta;
Den första och andra filmen, helt ok zombierullar.
Den tredje var skit.
Nej, det var nog lögn.. Det fanns några saker som var bra med den.
Tjejerna i filmens klädstil. Inget skriker "apokalypsen är här och vi är nästan utrotade" som tajta linnen och kläder som inte lämnar mycket till fantasin. (Inte för att jag klagar, tvärtom) och "K-mart" Där hade vi en söt tjej! synd att man inte fick se så mycket av henne dock.
Detta leder ju till en annan tanke; Hur kommer det sig att bara de vackra kvinnorna klarar sig?
Nu dör ju en hel del i filmen, men den utspelar ju sig flera månader (kanske t.o.m år?) efter att smittan lyckades sprida sig utanför Racoon City, och de har ju då uppenbarligen överlevt ganska länge.
Nu fanns det ju en ful kvinna i filmens början, men det är ju då 1 av 6 (som jag kan minnas nu då). Det är film, jgag vet. Men ändå.
Jaja, det är vad jag tyckte om filmen. Fans av spelen kanske älskade den, man jag som är ett fan av Zombiegengren hatade den.
2008-01-08
Att installera om Windows går snabbt och lätt..
...trodde jag.
I torsdags förberedde jag allt.
Sådant jag ville spara flyttades till en annan hårddisk som inte skulle röras och sen ploppade jag i skivan, lät datorn starta om och gick in i programmet. HDDn formaterades om och jag ville nu installera Windows.
I vanlig Hofling-anda ville den inte.
Enligt programmet var Ingen hårddisk "windowskompatibel", och den ville lägga in filer på min andra hårddisk.
"Ok, tänkte jag. Då väljer vi att installera Windows på den hårddisken då"
Det gick inte heller. Även den var, enligt programmet, icke Windowskompatibel. Lagom kul. Så i samband med att jag åkte in till Arbetsförmedlingen, eller närmare bestämt Infoteket för att kolla kurser (Som var stängt. Go Figure) så drog jag till NetonNet och köpte en ny hårddisk. Sen hem, in med den i datorn och starta upp.
"Ej Windowskompatibel"
Jag var ju inte särskilt glad, kan man säga. 700kr för en ny ren och fräsch Hårddisk, så vill inte Windows installeras på den. Så jag sket i det, försökte vara social (Vilket, lustigt nog, blev att jag satt framför WII:et istället och när mina föräldrar frågade om vad det kunde vara för fel så lekte jag huggorm)
Så fick jag en snilleblixt i söndags vid 20:00. Jag drar ur alla hårddiskar utom den nya. Windows gick att installera.
en "lustig" sak med detta är att efter att jag installerat Windows och allt sånt, så stängde jag av datorn, pluggade i mina andra hårddiskar och startade om.
Datorn kom inte förbi Den första laddningsskärmen (Den där man kan trycka på en knapp för att komma åt BIOS). Så jag testade att dra ur den ena hårddisken. Nu kommer datorn förbi den laddningsskärmen, men det tar uppåt två minuter. Något som aldrig tidigare har skett. Den brukar, som den ska, vara synlig i ett par sekunder sen ser man den vanliga texten.
För att göra dagen ännu bättre, så är den hårddisk jag dragit ur och som för tillfället inte kan annvändas, just den hårddisk med alla installationsfiler och dyligt, så inget Photoshop för mig på ett tag. Givetvis ligger de bilder jag tecknat och sedan färglagt där med. Woop de doo.
Och när jag sätter i den disken; DISK BOOT FAILURE.
Jag hoppas verkligen att jag (eller någon som kan mer) kan lösa detta utan att jag måste formatera den hårddisken. Det vore inte roligt..
En av de hårddiskar jag har inkopplade är en SATA (Om det nu gör någon skillnad, allt sånt var färdiginstallerat när jag köpte burken för ungefär ett år sen) och jag har inte haft detta problemet när jag installerat om Windows innan.
Dags att sova.
I torsdags förberedde jag allt.
Sådant jag ville spara flyttades till en annan hårddisk som inte skulle röras och sen ploppade jag i skivan, lät datorn starta om och gick in i programmet. HDDn formaterades om och jag ville nu installera Windows.
I vanlig Hofling-anda ville den inte.
Enligt programmet var Ingen hårddisk "windowskompatibel", och den ville lägga in filer på min andra hårddisk.
"Ok, tänkte jag. Då väljer vi att installera Windows på den hårddisken då"
Det gick inte heller. Även den var, enligt programmet, icke Windowskompatibel. Lagom kul. Så i samband med att jag åkte in till Arbetsförmedlingen, eller närmare bestämt Infoteket för att kolla kurser (Som var stängt. Go Figure) så drog jag till NetonNet och köpte en ny hårddisk. Sen hem, in med den i datorn och starta upp.
"Ej Windowskompatibel"
Jag var ju inte särskilt glad, kan man säga. 700kr för en ny ren och fräsch Hårddisk, så vill inte Windows installeras på den. Så jag sket i det, försökte vara social (Vilket, lustigt nog, blev att jag satt framför WII:et istället och när mina föräldrar frågade om vad det kunde vara för fel så lekte jag huggorm)
Så fick jag en snilleblixt i söndags vid 20:00. Jag drar ur alla hårddiskar utom den nya. Windows gick att installera.
en "lustig" sak med detta är att efter att jag installerat Windows och allt sånt, så stängde jag av datorn, pluggade i mina andra hårddiskar och startade om.
Datorn kom inte förbi Den första laddningsskärmen (Den där man kan trycka på en knapp för att komma åt BIOS). Så jag testade att dra ur den ena hårddisken. Nu kommer datorn förbi den laddningsskärmen, men det tar uppåt två minuter. Något som aldrig tidigare har skett. Den brukar, som den ska, vara synlig i ett par sekunder sen ser man den vanliga texten.
För att göra dagen ännu bättre, så är den hårddisk jag dragit ur och som för tillfället inte kan annvändas, just den hårddisk med alla installationsfiler och dyligt, så inget Photoshop för mig på ett tag. Givetvis ligger de bilder jag tecknat och sedan färglagt där med. Woop de doo.
Och när jag sätter i den disken; DISK BOOT FAILURE.
Jag hoppas verkligen att jag (eller någon som kan mer) kan lösa detta utan att jag måste formatera den hårddisken. Det vore inte roligt..
En av de hårddiskar jag har inkopplade är en SATA (Om det nu gör någon skillnad, allt sånt var färdiginstallerat när jag köpte burken för ungefär ett år sen) och jag har inte haft detta problemet när jag installerat om Windows innan.
Dags att sova.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
