Kvällens höjdpunkt.

.. eller inte.

Jag hade lovat att köra in min far och ett par medarbetare till stan idag, samt att jag skulle hämta dem inatt. Jag visste att det skulle bli en hel del alkohol, och jag var orolig för hur min far skulle bli.

Mina farhågor besannades.

När de ringer och ber mig komma, hör jag farsan tjoa i bakgrunden "ok," tänker jag. "Han kan ju tjoa lite för feststämningens skull. Han måste ju inte vara stupfull, eller hur?"
När jag kommer fram ser jag hur de i princip leder honom fram till bilen. Han kommer knappt i bilen, och jag får ta på honom säkerhetsbältet. Han mumlar och meningarna är väldigt diffusa.

Så, i vanliga fall är det inga problem med att nån super till. Det är ju fest, trots allt.

Men min far är inget vanligt fall. Han är till en viss grad alkoholist, och har smygdruckit i över tio år. Och efter att ultimatum har ställts, och vi hoppas han inte dricker i smyg längre, så verkar han känna att han måste ta tillvara på varje tillfälle som ges. Så när andra är lite lagom fulla, så är han tio gånger värre.

Lagom roligt att komma hem med honom så mor min får se vilket tillstånd han är i. Så morgondagen kommer säkert att bli helt underbar.


Om nu nån som eventuellt läser detta undrar varför i hela världen jag bloggar om sådana här privata saker, så är det för att jag behöver lätta på bröstet. Jag ser detta som min egen, något offentliga, dagbok, så att säga.